En underbar bild sedd mot 2 nya startande 1980. Ref 1
En underbar bild sedd mot 2 nya startande 1980. Ref 1

SSK Lådbil 1978-1982
Gunnar Nilsson Show
Tillbaka English version
Om innehållsförteckning saknas klicka på denna länk
Text och bild Björn Bellander

En actionbild från utgången av kurvan. Ref 1
En actionbild från utgången av kurvan. Ref 1
Skapad
2008-12-01
Uppdaterad
2021-05-13
©Copyright
Historien om hur SSK hamnade i Jönköping och Elmia. Notera att dessa minnen är sedda ur min horisont och kan kanske minnas på annat sätt av andra deltagare från denna tid.

SSK hade ju genom sina medlemmar Jan Agrén och Gunnar Elmgren anordnat lyckade utställningar i Ostermans Marmorhallar. Då var utställningen helt inriktad på tävlings och sportbilar som fanns att hitta bland klubbens medlemmar.

Man försökte också att få dit en sk publikmagnet. Det var en tävlingsbil från Mercedes Benz museet. En av de tidiga silverpilarna. W125.

Silverpil från 1938. Se även min sida om MercedesBenz museet. Ref 1
Silverpil från 1938. Se även min sida om MercedesBenz museet. Ref 1

Den kom med en separat transport under överinseende av en förtroende vald person. Det tog lång tid att lasta av den och domkrafter fick inte sättas var som helst. Tyvärr uppstod lite olika åsikter inom SSK var inkomsterna från utställningen skulle hamna. Detta ledde till att 2 medlemmar fick tåga ut ur klubben. Ytterligare en utställning ordnades under SSK:s vingar. Det blev dock en för stor uppoffring av den lilla klubben SSK. Klubbens ekonomi var nu under all kritik. Någon lön utbetalades aldrig till de anställda utom reseräkningar, som ju var billigare. På klubbens kontor räknades pengar för att kunna gå ut och äta en tallrik ärtsoppa, på ett fik i närheten. Picko Troberg tog över utställningsverksamheten i och med att SSK hyrde kontor hos honom på Östermalm.

Många lådbilarna kraschade den första dagen. Ref 1 Många lådbilar kraschade den första dagen. Ref 1

Marmorhallarna stängdes och man hade några utställningar på andra håll där SSK nöjde sig med en monter. Dock gav dessa ej något överskott. Picko lierade sig med Diclin, uttytt som Leif Lindström och Stanley Dickens, som hade kontor i Linköping. Senare kom Svenska Budskap och Jüri Kann in i bilden. 1977 kom Elmia upp till diskussion. Elmia hade fått en ny vd som hade till uppgift att vitalisera och utöka verksamheten. Dess ekonomi var dålig.
Här kunde nog Picko anordna en Motor Show. Han anade naturligtvis att man kunde hyra anläggningen ganska billigt. Vid ett möte hos Diclin diskuterades saken.
Vi insåg att kunskapen om utställningsområdet var

för liten så Picko sa att "Vi åker dit!".
Alla stuvades in i en bil och vi brände på typisk racermaner ned till Jönköping. Här möttes vi av Elmia basen och en diskussion kom till som mynnade ut i en intresseförklaring om att hyra anläggningen återkommande under påsken. Robin hade läst om en lådbilstävling i Tranemo och fick genast idén att detta skulle vara något att fylla hallarna med. Till denna lyckades han knyta

Säljbroschyr till Gunnar Nilssons Show. Ref 18
Säljbroschyr till Gunnar Nilssons Show. Ref 18
Den enklaste lådbilen. Titta i bakgrunden, där står Ronnie Pettersson. Ref 1
Den enklaste lådbilen. Titta i bakgrunden, där står Ronnie Pettersson. Ref 1

Expressen som sponsor. Själva utställningen kallades för Gunnar Nilsson Show. Han hade redan nu startat sin fond mot cancer, som han själv led av. Tyvärr blev han så svårt påverkad av cancern strax före utställningen så Ronnie Pettersson ställde upp som namn istället. Vi bodde på Ramada vid infarten till Jönköping. Som minne har jag att Ronnie satt mitt emot vid middagen som hölls för utställningens hedrande. Han var dock inte särskilt pratsam. Sedan fick vi glass som var så djupt frusen att det inte gick att äta. Jaja inget är perfekt.
Ronnie Pettersson dog september 1978 i dödsolyckan på Monza i Italien. Gunnar Nilsson dog oktober 1978.

Utställningen 1978 blev en succé utan like och ca 36000 kom och betalade entré. På Elmia som var betydligt mindre på den tiden, blev det så trångt att reservutgångarna var tvungna att öppnas för att lätta på trycket. SSK hade förutom lådbilar passat på att lägga en utbildning för tävlingslicens

Kurselelever skriver provet. Ref 1
Kurselelever skriver provet. Ref 1

under dessa dagar. Dem höll jag i flera år och vi fick på så sätt många nya förare i SSK-serien. Klubbens medlemmar blev funktionärer i vår monter, filmförevisningen och framför allt för lådbilstävlingens genomförande. Klubbens ekonomi kom snabbt på fötter och livet lekte. Nu kunde vi förverkliga alla kostnadskrävande ideér för SSK-serien.


Foto taget 2008 som visar en streckmarkering från lådbilsbanan. Ref 1
Foto taget 2008 som visar en streckmarkering från lådbilsbanan. Ref 1

SSK Lådbil 1978
Gunnar Nilsson Show
Tillbaka

Lådbilarnas slutinstruktion. Ref 17
Lådbilarnas slutinstruktion. Ref 17
Gunnar Nilsson Show var alltså SSK:s debut. Den skulle kräva massor med jobb. Picko hade talat med Aldo i Eskilstuna. De hade en mindre skidbacka, som någon firma beställt i Stockholm och den var byggd med Aldos egna byggelement för ställningar till husbyggen. Aldo var förresten det årets företagare i regionen. Backen "köptes" och jag fick i uppgift att se till att det skulle  fungera. Här gällde det att lära sig hur man på bästa sätt byggde upp den.

Jag åkte till Eskilstuna och fick tala med chefen, Junior, i ärendet. Jag var mycket rädd för att alla detaljer ej skulle vara med. Jag inspekterade banan och jag fann att det saknades detaljer. Dock visade det sig omöjligt att beveka Aldo i detta för att komplettera. Här sviker mitt minne och jag är inte säker om jag övade mig hemma eller om backen transporterades direkt till Elmia. Jag fick ordna det efter bästa förmåga.

Backen hade längsgående plywood täckta plan som utgjorde backen. På den lades en vinylmatta. För att starten skulle kunna fungera likvärdigt för två bilar ritade jag en startanordning som Hedlund Smide i Wirsbo tillverkade. Den

Startklaffarna på lådbilsbacken. Ref 1
Startklaffarna på lådbilsbacken. Ref 1

bestod av två par klaffar som höll bilarna i start- position. Bilarna släpptes iväg genom att en spärr lösgjordes och klaffar föll ned på grund av bilarnas tyngd. Samtidig meddelades per intern kommunikation att klockan skulle startas. Klockan hade vi hyrt från Esselte Time där Dick Biström jobbade. Denna klocka hade vi också normalt till vår klubbtävlingar. Christer Wall som var en data guru från den tiden organiserade resultat listorna. Lasse Söderholmen fru som jobbade på kontor var en av de som skrev ut resultatlistorna.

Ventilen som vi tryckte på med foten när starten skulle gå. Ref 1
Ventilen som vi tryckte på med foten när starten skulle gå. Ref 1

När deltagarna blev allt mer likvärdiga uppkom åsikten att man kunde förlora tiondelar på den manuella starten och för följande år monterade jag en pneumatisk cylinder som fällde ned klaffarna samtidigt som en luft-elventil aktiverades och startade klockan. Längre fram kom även detta system till diskussion om den likvärdiga starten pga av bilars tyngd och utsläppet av tryckluft mellan olika par av bilar.

Jag gick dock inte med på att någon ytterligare förändring skulle göras. 1982 hade
På väg mot mål. Ref 1
På väg mot mål. Ref 1

också Elmia börjat spela ut sin roll som lådbilstävling då den samlade allt mindre med deltagare och åskådare. Istället hade på många orter uppstått lokala lådbilstävlingar där jag med mitt kunnande fick förfrågan att hjälpa till.

Det här året 1978 blev alltså ett provår för backen på vilken många saker framöver skulle ändras. En var byggandet av en plattform på sidan. När den kom till kommer jag inte ihåg, men jag tror att den fanns 1979 eller 1980. Man hade första året rullat upp bilarna längs backen. Med plattform skulle bilarna tagas upp på sidan över två trappor. Detta blev en mycket bra lösning, då man kunde lagra 2 bilar för nästa heat och startfrekvensen kunde ökas.

En annan sak var resultat redovisningen. Jag hade under lång tid hållit på att göra ett tidtagningsprogram just för lådbilar. I början var tanken att få något bra till våra biltävlingar, men nu gällde det att ta tid på två st lådbilar. Jag kunde till min ABC80 dator koppla två fotoceller som automatisk avläste bilarna med minsta skillnad av 0,02 sek. Annars blev det samma tid. Dock var jag tvungen att lägga en kortare slinga i programmet som aktiverades med en knapptryckning då två jämnbördiga korsade mållinjen. Dessa tider lagrades tillsammans med startnummer på en flexskiva.

Christer Wall ordnar tidtagningen. Th skymtar Esseltes klocka. Ref 1
Christer Wall ordnar tidtagningen. Th skymtar Esseltes klocka. Ref 1

Samtidigt som en skärmbild visade hur ordningen var bland de som rymdes på skärmen. Bra för speakern. När vi sedan bytte klass aktiverades ett utskrift program och så fick vi en resultatlista. Ingenting var så bra att jag inte hade problem. En gång placerades en stor högtalare i ändan på banan. Denna gav sådana vibrationer att flexskivan förstördes. Vi hade stora problem att ordna upp det hela. Tack, Christer Wall. Dock hade jag reservskivor med och högtalarna fick inte användas när vi körde. Men det var svettigt. Mitt program användes först 1980. Tills vidare var det Christers program från racingsidan.


Grattis segraren. Ref 16
Grattis segraren. Ref 16

SSK Lådbil 1978
Gunnar Nilsson Show
Tillbaka

På väg att krama segraren. Ref 16
På väg att krama segraren. Ref 16
Gunnar Nilssons Show var ju första gången som lådbilar kördes, säkert sedan 50-talet i Sverige. Nu 2009, när detta skrives, var det  30 år sedan SSK ordnade tävlingar. Genom
Industricrom har gått i mål som segrare i detta heat. Ref 1
Industricrom har gått i mål som segrare i detta heat. Ref 1
att Expressens sponsrade det hela och att dess Jönköpingsredaktion skrev massor blev intresset stort. Man skall också förstå att denna tävling gick i Sveriges möbeldistrikt där det fanns mängder med fäder som var möbelsnickare och varje industriort hade sin smed som skötte underhåll på fabrikerna. Detta var en utmärkt kombination.
En snabb bil men farlig körställning. Ref 16
En snabb bil men farlig körställning. Ref 16

Jag fick hjälp av en smed från Stockaryd, Per Anders Henriksson, med förbättringar av banan. Han förtjänar att nämnas. Under flera år hade vi nära kontakt när det gällde lådbilstävlingar runt om. Utan hans hjälp hade det blivit betydligt lägre nivå på det hela. En viktig sak var att banan så småningom kunde lagras bakom hans verkstad.
Anderstorpsbasen Sven "Smokey" Åsberg medmedlem i familjen som kör för Industricrom. Ref 16
Anderstorpsbasen Sven "Smokey" Åsberg och medlem i familjen som kör för Industricrom. Ref 16
Men hur gick det nu i den första tävlingen. Alla deltagare var ju ovana vid körningen och bilarna var i många fall alltför svagt byggda. Till publikens förtjusning så kollapsade fram och bakvagnar i parti och minut. Man hade ju bara vikt en spik om axeln. De gav efter när bilen rullade över backens båda gupp. Andra bilar som hade alltför dålig precision i styrningen körde in i banans begränsning och gick naturligtvis sönder.

Barnvagnshjulen krängde av gummit. Detta var ju inte förarnas fel då de säkert hade lyckats styra genom de två kurvorna. De bilar som hade försetts med max diameter på hjulen, torra kullager och ett smalt ganska hårt neopren gummi, som anliggning, gick snabbast. Per Anders ungar körde med det och kom högt upp i listan.
Han hade också tillverkat hjul till många deltagare. Dock vann de inte utan det blev Hans
Uppställning för publiken. Ref 16
Uppställning för publiken. Ref 16
Bergner och Bo Pettersson. Priset var en resa till Formel 1 i Monaco medan andrapristagarna fick biljetter till motsvarande i Anderstorp. Ett tag var kraschprocenten allvarligt stor, men min åsikt var att det inte skulle vara för lätt utan de som kom igenom skulle få kredit för sin skicklighet. Jag fick höra år efteråt att Expressens ledning var allvarligt oroade och var på väg att ta bort kurvan av oro för att för få skulle nå målet. Det visade sig dock att redan till första åket med tidtagning (man fick ett träningsåk) hade man lärt sig tekniken och endast de som hade en alltför dåligt konstruerad bil körde in i sargen. Allting gick arrangörens väg och publiken uppskattade att tävlingen ej blev mesig, av oro för att ungarna skulle bli ledsna.
En glad segrare med biljett till Monaco. Ref 16
En glad segrare med biljett till Monaco. Ref 16
Nog blev dom ledsna allt men sämst uppförde sig en del fäder, det var alltid pappan, som skällde ut de olyckliga. Jag var dock på dem genast och sade till med skärpa att här gäller tröstens ord. Det skulle visa sig att utvecklingen av lådbilarna gick mycket snabbt och snart var det ett stort gäng som körde lika fort. Skillnaden blev hanteringen av bilen. Detta hade ju en nackdel och många som ej hade möjlighet att bygga så sofistikerade bilar försvann från tävlingarna. Det var nog en orsak till att tävlingar av format ebbade ut, med den sista tävlingen 1982. Men 1979 skulle det köras lådbil igen.

4 glada funktionärer t.v. en Söderholmen. Ref 1
4 glada funktionärer t.v. en Söderholmen. Ref 1

SSK Lådbil 1978
Gunnar Nilsson Show. Samlade bilder. 33 bilder
Tillbaka

En mycket framstående bilkonstruktion med Mikael Henriksson. Ref 1
En mycket framstående bilkonstruktion med Mikael Henriksson. Ref 1

SSK Lådbil. Ref. 1
Säljbroschyren som gjordes av Diclin.
SSK Lådbil. Ref. 1
Vid mitt besök 2008 på Motor Show, letade jag efter markeringar som visade var lådbilsbanan gått. Det enda jag hittade var denna 45° linje som var en markering i kurvan. Den får anses vara ett minne från tiden 1978-82.
SSK Lådbil. Ref. 1
Här är backen uppbyggd och två lådbilar står färdiga att ge sig av. Det såg likadant ut alla år så ibland är inte fotot från just 1978.
SSK Lådbil. Ref. 1
Förarna är nu på väg och närmar sig målet. Efter att ha kört så mjukt som möjligt genom chikanen, där allting avgjordes.
SSK Lådbil. Ref. 1
En av de absolut enklaste bilarna. Det gällde att bilen skulle ha maxvikten, hårda hjulbanor och en precis styrning. Det fanns de med snörstyrning som till och med vann, men då var det en duktig förare.
SSK Lådbil. Ref. 1
I detta fall är fotot från 1980. Bilarna har gått i mål och funktionärerna har med handkraft stoppat deras framfart. Tiden har registrerats. Sven Smokey Åsbergs bil Industricrom har vunnit sitt lopp och lyfts in i returbanan.
SSK Lådbil. Ref. 1
Christer wall som skötte tidtagningen de första åren hade sitt program från tävlingsbanan. Tiden togs med en hyrklocka från Esselte Time. Sedan skrivs tiderna in i datorn som kunde sortera deltagarna.
SSK Lådbil. Ref. 1
Den här låga lådbilen vars utformning sedan förbjöds. Regeln blev att fötterna skulle vara främst. Detta berodde på att en av dess förare reste sig strax för målgång och kraschade hela tidtagningen. Troligtvis blev han rädd att funktionärerna inte skulle hinna stoppa honom före "halmstoppet".
SSK Lådbil. Ref. 1
Så här ser den utmärkta lådbilen ut. Föraren hade bra tag med båda händerna och kundes styra noggrant. Allt hade varit bra om han hade vågat åka med huvudet före i halmstoppet. Som tur var stoppades lådbilstypen i tid.
SSK Lådbil. Ref. 1
Pneumatikventilen som dels leder luft till elventilen dels till cylindern som fäller ned startklaffarna.
SSK Lådbil. Ref. 1
Så här ser backen ut med sina startklaffar.
SSK Lådbil. Ref. 1
En förare som strax får hjärtliga kramar av sin syster. Pressen sa ju förstås att det var hans beundrarinna.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Här har ni kramarna.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Ja nu kan ni fotografera.
SSK Lådbil. Ref. 1
Här öppnas segerpommacen.
SSK Lådbil. Ref. 1
 ..och så förstås kram från kranskullan.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Lådbilar uppställde under pausen för att den talrika publiken skulle kunna se närmare på dem.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Här har vi Sven "Smokey" Åsberg med en familjemedlem i senare generation. Han driver firma Industricrom i Anderstorp
SSK Lådbil. Ref. 1
 Här skiljer det bara ca 1 dm till förmån för bilen med stora hjul. Den vinner trots att den andra säkert väger mer. Hjulen!!
SSK Lådbil. Ref. 1
 Backen var inte tillräckligt hög utan jag måste höja upp den. Det gjordes med detta förslag. Vi gjorde dessutom en scen bredvid.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Här är första sidan av säljbroschyren från Svenska Budskap.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Förstasidan till lådbilsförarna.
SSK Lådbil. Ref. 1
Andra sidan till lådbilsförarna. 
SSK Lådbil. Ref. 1
 Sidan i tilläggsrglerna.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Funktionärsinstruktionen som jag skickade till dem. Sid 1
SSK Lådbil. Ref. 1
 Funktionärsinstruktionen som jag skickade till dem. Sid 1
SSK Lådbil. Ref. 1
 Detta är tredje sidan till lådbilsfunktionärerna.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Lådbilsfunktionärernas organisation.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Korrespondans med tillverkaren av backen. Alderin Junior.
SSK Lådbil. Ref. 1
Beställning av tidtagningsklockan hos Esselte Time. 
SSK Lådbil. Ref. 1
 Säljbrev till sportvagnsklubbarna.
SSK Lådbil. Ref. 1
 Förstasidan till ABC80 program. forts.
 Detta program användes inte förrän 1980 eller 1981. Programmet blev sedan grunden till mina Folkraceprogram och även till Bilracing. Det här med transponder var ännu ej uppfunnet. Mitt program på racingtävlingar krävde att man manuellt klickade vaje gång när en bil passerade. Sedan gällde det att para ihop tiden med rätt startnummer, vilket inte blev så lätt. Likadant var det när antalet bilar som rusade förbi blev för många och man inte hann registrera tiden. Race programmet var jag tvungen att senare lägga ned efter några katastrofala försök.
 

 

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:   
Referens 1: ©Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Referens 16: Rolf Alkhagen Jönköping
Referens 17: Jüri Kann Penhouse

Referens 18: Diclin Leif Lindström
Webbsida som avhandlar SSK och Lådbilstävlingar på Elmia

© Björn Bellander