Om Flogberget.
Avskrift från foto.

Arbetet i gruvan.
Flogberget ligger i en av Bergsslagen gruvrikaste områden. Här har malmförande bergarter lockat människor i århundraden.
En gruva är resultatet av generationer av gruvarbetares hårda och farliga arbete i jakten på den åtråvärda malmen.  Arbetet kunde bestå i att borra, lasta och vaks malmen, sköta konsten (pumpanordningen) mm. Såväl män som kvinnor och barn deltog i arbetet.
Malmen har främst brutits i dagbrott. Gruvfältet är omkring 350 m långt och 45 m brett. Det finns ungefär 15 större och mindre gruvöppningar.
Intill varandra ligger Flogberget och Eldbergets gruvor. De var möjligen kända redan på 1600-talet, men först under 1800-talet inleddes gruvbrytning i större skala.
Till skillnad från andra gruvor vattenfylldes inte gruvhålen i Flogberget. Gruvan avvattnas genom sprickor i berget och genom en stollgång, en gruvgång som mynnar i bergets fot. På så vis har gruvan torrlagts och besökare kan idag stiga ned i de gamla gruvöppningarna.
När gruvan var i drift fanns många byggnader inom området, och runt om i terrängen finns fortfarande spår efter gruvbyggnader, t.ex. spelhuset och anrikningsverket.
1899 upphörde brytningen i gruvan första gången, eftersom den återstående malmen ansågs för lågprocentig. Den ökade användningen av av elektricitet gjorde att driften kunde återtas 1906. Då anlades ett modernt anrikningsverk för att bättre kunna tillvarata den lågvärdiga malmen. Gruvan lades ned 1918 för gott.
I en anteckningsbok hittad bland kvarlämnade papper kunde följande rader läsas, en aning fylld av vemod:
”1918 den 28 februari stoppade kulkvarnarna samt all annan drift i Flogbergets gruva, för att aldrig mer återupptagas!”

Livet på Flogberget.
Gruvarbetarnas lön kunde variera mycket beroende på konjunkturerna. Lönen betalades fram till mitten av 1800-talet till stor del ut in natura, men ersattes efter hand med kostnadsersättning, vilket till stor del byggde på ackordsarbete. En vanlig arbetsdag varade mellan 7-17.
Ofta bodde gruvarbetarna i baracker i närheten av gruvan, medan familjen bodde på annat håll. Men en del av gruvarbetarna på Flogberget bodde tillsammans med sina familjer i den sk Flogbergskasernen strax utanför gruvområdet. Byggnaden rymde sju familjer i lägenheter om ett rum och kök.
Citerat ur brev.
”Sammanhållningen var stor bland både barn och vuxna i Flogberget. Barnen kände sig nästan som syskon. De lekte bland gruvhålen och ibland tittade de in i brikettverket för att hälsa på luffarna som låg och sov på ugnarna. Där hade de ett varmt och torrt nattläger.

 

Tillbaka