Högfors Bruk
Avskrift av foto

Historik.

Idag ger inte Högfors  intryck av att någonsin varit ett industrisamhälle. Men bara för 50 år sedan var inte mer än 250 arbetare sysselsatta vid  Högfors Bruk.

På 1800-talets andra hälft innehades bruket av Landshövdingen i Norrbottens län Knut Åkerhielm. 1880 bildades familjebolaget Högfors och Persbo AB, som vd verkade landshövdingen och första kammarens talman Hugo Hamilton. Nuvarande ägare är sedan 1917 Avesta Jernverks AB.

Högfors Bruk
År 1539 byggdes en smältugn i Högfors. Några år senare fick 2 borgare från Västerås tillåtelse av Gustav Vasa att bygga en stångjärnshammare. Det var Sveriges första stångjärnshammare och början på Högfors bruk. Gustav Vasa och Karl IX var delägare, men på 1700-talet övertogs bruket av brukspatroner. Bruket har sedan ägts av flera betydande släkter. Brahe, Baner, dela Gardie m.fl.
I slutet av 1800-talet övergick ägandet till familjebolaget Högfors Persbo AB. Det köptes 1917 av dåvarande Avesta Jernverk och drevs till 1953.
Masugnsanläggningen uppfördes 1915-1917. Den bestod av 2 masugnar och sinterverk, granvaltapannor och tackjärnsgjuteri med 2 kupolugnar . Driften lades ned 1953. Byggnaderna revs ned  och resterna konserverades 1974.

Namnet Högfors kommer från de höga fall och forsar, som Norbergsån bildar här. Redan under medeltiden användes vattenkraften därifrån till järnframställning.

Hytta Smedja och Stålverk.
Under 1800-talet fanns det vid bruket utöver hyttan en lancashire- och stångjärnssmedja. Det fanns också en stålugn där man tillverkade brännstål. Att tillverka stål var dyrt och svårt. Utgångsmaterialet var stångjärn tillverkat av tackjärnet från masugnen. Stålugnen och smedjorna lades ned 1895.

Ruinen som du kan se idag är resterna av en ganska ung hytta. Den byggdes 1915-16 och ligger på samma plats som gamla smedjan. Det man använde i hyttans masugn var järnmalm från gruvorna i Norberg.
Under 1920-talet producerade man mellan 1200 och 1500 ton tackjärn per månad. Då arbetade ungefär 70 man i hyttan. Högfors hade på den tiden också ett kraftverk, gjuten kvarn, snickarverkstad, klensmedja och sintringsverk.

Masugnspiporna :  höjd 17 m, uppsättningsmål av Tholanders konstruktion, produktion omkring 15000 ton tackjärn och gjutgods/år och ugn.
Hyttan revs 1974 och idag är bara masugnspiporna och grundmurarna i slaggsten kvar.

Herrgården.
Jacob dela Gardie lät bygga den första verkliga bruksherrgården i mitten av 1600-talet. Ursprungligen var den i Karolinsk stil men byggdes om 1974. Då revs flyglarna och nuvarande byggdes. Vindskuporna på huvudbyggnaden är också från den tiden.

Bostäder stall och kolhus.
Utöver herrgården och spåren efter hyttan finns även andra spännande byggnader att titta på.
Det stora kolhuset byggdes samtidigt med hyttan år 1915. Det är 150 m långt och ett av landets största trähus. Här förvarades kol som behövdes i hyttan. Från den södra gaveln gick en rälsbana och på den kördes kolet till masugnen.
I slutet på 1800-talet och början av 1900-talet byggdes flera bostadshus för arbetarna i Högfors. De flesta är rivna men på andra sidan Norbergsån finns en röd byggnad. Det var ett flerfamiljshus för smeder. Man bodde trångt och saknade moderniteter.
Titta också på det imponerande stallet från 1809. Strax bredvid ligger inspektorsgården. De tre slaggstenspelarna framför Herrgården är resterna av den bana som transporterade malmen till sintringsverket.

Litterärt centrum.
När bruket såldes 1917 behöll de gamla ägarna, familjen Åkerhielm herrgården. Hugo Hamilton var svärson i familjen och med honom kom umgänget med den Geijerska kretsen. Erik Gustav Geijer var Hugos morfar.
I Högfors umgicks man och levde herrgårdsliv. Hugos dotter Florrie Hamilton samlade ett kulturellt hem kring sig med bl.a. Emilie Fogelclou. Även Hugos barnbarn Olof Lagercrants och Florries kusin Agnes von Krusenstjärna var här.

Tillbaka