På väg ut från Power meet. Notera huven för bättre kylning. Ref 1
På väg ut från Power meet. Ref 1

Lincoln Continental 1975
Lank till huvudsida  English version

Om ej innehållsförteckning klicka på länk ovan för tillgång till hela denna sida.

Uppdaterad
2020-10-07
©Copyright
Björn Bellander

Jag hade börjat åka på marknader och alltid gillat amerikanare. En dag får jag reda på att en Lincoln Continental var till salu. En sådan bil var det häftigaste jag för tillfället visste. Jag och Jan åker iväg till Brostugan för att titta på den. Som vanligt när det gäller bilar finns det inga hämningar. Det regnade och var dåligt väder i allmänhet. Vi beslöt att åka hem till Guss i Betsede för att titta närmare på den. Mitt största problem med bilar är ju att ingen bil är så dålig att jag inte kan fixa i ordning den. Den hade blått skinn, en häftigt lång motorhuv, en fantastisk motor och såg rent allmänt fräsch ut. Styrningen var lätt så man kunde köra med lillfingret. Växellådan fungerade perfekt. Skivbromsar på alla fyra hjulen vilket var ovanligt. Ett problem var handbromsen som inte tog så bra. Luckor för strålkastarna som gick upp på vakuum när man tände. Vad göra det fanns inget motstånd och så var man av med Skr 75000:-. Året var 1990.

Lincoln Continental MKIV 1974 utanför mitt hus. Ref 1
Lincoln Continental MKIV 1974 utanför mitt hus. Ref 1

Nasta Sista


Köp av Lincoln. Ref 1
Köp av Lincoln. Ref 1
Detta var nog det första köp jag gjort där mekandet inte omedelbart startade. Bilen rullade på bra i åtminstone 2 somrar innan jag hunnit lära mig den så pass att min känsla för saker som ej var bra började ta över. Då talar jag inte om sådana enkla sker som kylarslangar och liknande. Till råga på allt var motor och växellåda täta. Detta är mycket ovanligt på amerikanska bilar från före 1980.
Med tanke på att jag behöll bilen i hela 8 år får man säga att det var ett bra köp. Motorn på över 7 liter drog 1.8 l/mil vilket får anses vara litet. Men nu med snabba steg över till förbättringarna. Jag föredrar att kalla det så då bilen rullade hela tiden och underhållet gjordes på vinter halvåret. Det visade sig att vänster framskärm var rostig i kanterna. Innerskärmen var av plast så där hade jag inget besvär. Ja höger var också anfrätt men ej i behov av byte. Skärmar var inte så lätt att få tag i, men utanför Sunne finns en skrot som jag besökte. Här kunde jag beställa 2 begagnade skärmar från Amerika. Deras man där letade upp dem och sände över dem till Sverige. Det tog 3 månader, men vad gjorde det. Det var ett häftigt arbete att skruva ned den gamla. Det gällde att spara på alla skruvar och muttrar. Lincoln var en bil som hade hel ram och hela karossdelen fram var skruvad. Bra för man slapp svetsa. Men du vad skruvar. Fastskruvad överallt och oerhört svårt att komma åt. Med idogt arbete fick jag så småningom ihop den. Den högra svetsade jag nya hjulhusfästen, så den fixades lättare. Mitt andra problem med skärmar var vilken färg den var lackad i. Kom så småningom fram till en Peugeot nyans som stämde bra. En amerikanare måste alltid få en renoverad eller rengjord kylare. Sedan var inte cruising något problem. Jag hade fått med en komplett sats verkstadshandböcker vilket är en nödvändighet när man äger bilar som detta. Bromsarna bak var skrivbromsar. En nymodighet där man ännu inte löst principen för handbromsens funktion tillfredställande. Jag började med att beställa nya handbromskablar. Också från en skrot utanför Sunne. Dom ringde efter 4  månader och frågade försynt om jag fortfarande ville ha dom. Som princip har jag alltid haft att om jag beställt så skall man lösa ut. Oavsett tiden det tagit. Bromsoken var naturligtvis igen rostade. Jag ringde till Norrlands Custom och frågade om det fanns, utan egentligt hopp. Döm om min förvåning när han svarar att det fanns 2 st. Höger och vänster. Dom är köpta sa jag. Dessutom fick jag med renoverings satser som lades på hyllan. Att plocka isär ett bromsok med fastrostade kolvar är livsfarligt. Man måste nämligen sätta på tryckluft i avsaknad av fettsprutor. Pang så lossnar dom. Hand bromsen var en konstig konstruktion med vänster och högergängor för automatisk frammatning av kolven till den mekaniska handbromsen. Jag tror inte jag med ord kan beskriva hur det fungerar så att det blir begripligt.


Nasta Foregaende Sista

Jag fick det i alla fall att fungera hjälpligt. En billyft är bra att ha, men det hade inte jag. Det tog ganska lång tid att få dit de nya handbromskablarna. Oken och skivorna på framhjulen byttes också, men där var det betydligt enklare. Air condition fungerar sällan på en amerikanare. Speciellt min som hade haft 25 ägare före mig och före det kom från New York där den gått som hyrbil. Det kunde man se på id numret som kunde utläsas ur verkstadshandböckerna. Men tillbaka till AC:n. Trots fyllning av kylmedium blev det ingen fart på kylan. Ny kompressor hjälpte inte heller. Jag misstänkte länge AC:ns kylpaket. Plockade isär alltihop, men hittade inget fel. Jo fläkten fick jag byta. Sen var det att kontrollera att alla vakuumslangar satt rätt och inte läkte. Inget fel här heller. Misstänkte också temperaturgivaren och huvud temperaturinställningen som också gick på vakuum. Jo äntligen hittade jag något som liknade fel. De små kanaler som leder vakuumet hade på ett ställe ärgat ihop. Sedan var man tvungen att lämna in bilen till en specialist för fyllning. Här var man tvungen att byta alla filter och nålventiler. En vakuumstyrd kylvattenventil byttes också. Det var alltså många fel. Detta uppstår i alla sådana här bilar där grabbar ej haft råd att underhålla AC systemet utan kört snålt. Alltihop ärgar igen. Men någon riktigt knuff i AC:n blev det aldrig. Den här bilen lämnades aldrig till Bil och Filtertjänst vilket jag gjorde med mina andra bilar. De fick jag själv att fungera ordentligt. Det var på gamla ägarens tid. Numera "orkar man bara fylla gas (från 2005) och gör inget annat. Allt detta var i alla fall en nyttig lärdom för mina senare Cadillacs. En annan sak som gick sönder var fläktens elstyrning som brändes sönder. Troligen på grund av att jag höll på så mycket under instrumentbrädan. Jag var tvungen att lista ut hur kablarna satt så att jag fick igång fläkten och då endast på högsta hastighet. Detta var allt som reparerades som är värt att nämna. Övrigt var rent allmänt underhåll.
Utflykt med Aros MV till Sala. Ref 1
Utflykt med Aros MV till Sala. Ref 1
Ett imponerande  motorrum. Ref 1
Ett imponerande motorrum. Ref 1

Nasta Foregaende Sista

Trots att bilen var så stor och lång var den mycket lätt att hantera i trånga utrymmen. Detta berodde främst på styrservons utväxling. Den måste ha varit special för körning i kortege, för den var mycket lätt.
Det här med huvgångjärn är en plåga på alla amerikanare. De tunga motorhuvarna kräver väl avpassade och lika starka fjädrar. Annars stänger inte huven ordentligt i bakkant. Titta på bilden ovan till vänster så förstår du vad jag menar.
På min Lincoln var det en annorlunda bromsservo. Det vanliga med vakuumservo var ersatt, original, med en hydraulservo som laddades av styrservopumpen. Vid motorbortfall måste man vara medveten att man endast kan bromsa högst 2 gånger sedan är servokraften slut. Det finns inte den man (kvinna) som kan trycka på bromsen tillräckligt hårt utan servohjälp. Att komma mot en kurva där motorn lagt av är en hemsk upplevelse. Systemet gav dock en större kraft jämfört med vakuumsystem. Jag köpte även ett rostfritt avgassystem system, inmonterat i Köping, något jag aldrig har ångrat. Alla mina bilar förses med detta.
Bakluckan. Ref 1
Bakluckan. Ref 1
Sedd bakifrån. Ref 1
Sedd bakifrån. Ref 1
I bakluckan låg ett fullstort reservhjul. Detta innebar att något mer än en attachéväska gick inte ned. Småsaker förstås kunde stoppas lite här och där. På ena sidan om reservhjulet gick min verktygslåda precis in. En sådan kan man inte vara utan. Det känns liksom lite säkrare.
Optionfälgarna. Ref 1
Optionfälgarna. Ref 1
Den blå skinnklädseln. Ref 1
Den blå skinnklädseln. Ref 1

Nasta Foregaende Sista

De snygga option fälgarna fodrade ju lite extra puts med lämpligt medel. Jag försåg dem med kraftiga Amerika däck vilket gjorde att bilen rullade stadigt på vägen. Michelin däck hade gjort bilen mycket slingrid. Det tog ett tag innan jag lärt mig den lätta styrservon men sedan gick det bra. Man var tvungen att hela tiden justera eller mota med ratten på grund av vägens lutning.
Förardörren. Ref 1
Förardörren. Ref 1
Stämningsbild då allt var bra. Ref 1
Stämningsbild då allt var bra. Ref 1
Det var ett härligt insteg i bilen. Man fick dock luta sig ut ordentligt för att få tag i dörren. En speciell lampa på instrumentbrädan varnade för att den ej var stängd liksom att ryggstödet var i låst läge. Till höger en stämningsbild från Johannisberg i Västerås på en tidig 90-tals Power Meet.
På blivande garageuppfarten. Ref 1
På blivande garageuppfarten. Ref 1
På blivande garageplan. Ref 1
På blivande garageplan. Ref 1
Jag trivdes trots allt bra med Lincoln. Det som gjorde att den sedermera såldes var tillkomsten av Cadillac Club, då man naturligtvis måste ha en sådan bil. Den var svårsåld och det dröjde flera år innan jag hittade en köpare. Alla intresserade var så rädda för bensinförbrukningen. Dessutom var det ju inte en bil som ett gäng grabbar kunde dela på. Till slut föll dock Hasse Eliasson för den och slog till efter ett års betänketid. Han behöll den dock ej länge. Mest på grund av problem med ryggen. Den såldes sedan till en grabb i Järvsö, där Lill-Babs bor. Han skulle ge den till sin tjej!

Annons från Classic motor 2003.
Annons från Classic motor 2003.
Den sista bilden av min Lincoln hittade jag  Classic motor nr 10 2003. Hasse som köpte bilen blev dålig och kunde inte hantera bilen. Den hamnade i Järvsö. Den kanske står garagerad där.









Nu 2012 är den såld till Uppsala och enligt bilregistret ej i trafik.

Michael Olsson Lesjöfors. Lincoln ägare. Ref 1
Michael Olsson Lesjöfors. Lincoln ägare. Ref 1
Den 24/7 2012 sålde jag alla resterande reservdelar som jag samlat till denna Lincoln. Bl.a annat en vänster dörr. Handbromskablar och en mängd småprylar, som lister och krom. Allt gick för en billig peng till Michael i Lesjöfors. Han som har en 74 Continental. Jag vet inte vilket skick den är, men den svarta lacken är väldigt blank.







De sista reservdelarna sålda. Ref. 1
De sista reservdelarna sålda. Ref. 1
Reservdelar på väg till ett nytt liv. Ref 1
Reservdelar på väg till ett nytt liv. Ref 1
Tack Lincoln för den tid som varit. Du drog mängder med bensin och krånglade alltid lite då och då. Främst bromsarna bak. Riktigt nöjd blev jag aldrig. Nu som pensionär gäller bilar som drar under 0,4.

Forsta Foregaende


Andra museer i denna webbsida
Tillbaka

Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Autostadt
Bugatti 2000
Bugatti 2018
Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Glasbruk
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hannover Latzen Flygmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Karlskrona bilsportmuseum
Koping bilmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping Militarmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz 2000
Mercedes Benz 2018
Motala museum
Munktells museum
Museumresan 2018
My ArtGlas collection
NSU 2018
Besok VM Otto Walz
Peugeot 2018
Porsche 2000
Porsche 2018
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster museum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim 2000
Sinsheim 2018
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt

Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Flygmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander

Tillbaka