Detta kallas för att "bevara" en kulturskatt. Ref 49. Hyttor och gruvor i Bergslagen
Med MC runt Silverringen till Ulfshyttan

Bispbergs gruva, Grangshammars bruk, Ostra Silvberg
Text och bild Björn Bellander. Bilder 2012
English version
sedan 060105
Uppdaterad
2017-03-17
© Björn Bellander
web counter
web counter
Tillbaka

Angelsbergs hytta
Ags hytta
Bispbergs gruva
Bjorndammens hytta
Dunshammar
Flatenbergs hytta
Flogbergets gruva
Grangshammars bruk
Hogfors
Klackberg
Karmansbo
Klenshyttan
Korsans smedja
Kloten
Lapphyttan
Langshyttan
Mellings hyttruin
Mossgruvan
Norns hytta
Ohs Bruk
Oljeon
Ombenning
Ostra Silvberg
Polhemshjulet
Sala Silvergruva
Svinryggen
Sura bruksmuseum
Skottvangs gruva
Trangfors
Ulfshyttan
Vintjarns gruva


Akers Styckebruk hytta
Roda Jorden
Stjarnsund
Kloster
Loa hytta
Pershyttan
Trummelsbergs hytta
Sala sikvergruva
Nora veteran jvg
Falu koppargruva
Hillänget Ludvika
Tykarpsgrottan
Pershyttan
Riddarhyttan koppar
Ramnäs valsverk
Kratte masugn
Mojsen Grangesberg

Länkar

Ulfshyttan

Ulfshytte Jernverk

Wikmanshytte Bruk

Silverringen

Vattenhjul

Ulfshyttan historia



Ulfshyttan idag. Ref 49
Rostugnen. Ref. 1

Kolgården 2011. Ref 49
Kolgården. Ref. 1

Masugnen vid besök 2009. Ref 1
Masugnen. Ref. 1


 

Eget foto vid besök 2009 med mc. Ref 1

Ulfshyttan
Vattendraget ned till Ulfshyttan består av 3 sjöar som bildar lätt uppdämbart vatten. Det är Tunsan, som som rinner ut vid St. Bråfall och vidare till Siksjön samt Järsjön och vidare ut i Lilla och Stora Ulvsjön. Mellan Järsjön och lilla Ulvsjön är det en fallhöjd av hela 36 m. Vattensystemet fortsätter upp till Grängshammar, för att till slut genom Tunaån mynna ut i Dalälven.

I detta sjösystem bildades i tidig industritid ett antal hyttor. Det fanns gott om vatten och genom lämplig uppdämning kunde sjösystemet kontrolleras. Kravet var ju också att man skulle hitta malm i berget. Det blev Hästhagsbergsgruvan och gruvan i Tallbotten. Annars kunde man ju i detta område gräva var som helst och hitta malm.

Området tillhör vad man idag kallar Silverringen. Som gruv och hyttintresserad kan man gör en bil/MC tur och besöka flera gruvor/hyttor. De grönskimrande vattenfyllda gruvhålen vid Silvberg. Just det, här utvanns silver i en total mängd av något över 91,3 kg! mellan 1630 och 1920. Under Gustav Vasas tid gav gruvan mycket mer. Nedlagd förstås.

Längst i norr ligger Grängshammar som är den sista möjligheten för vattenkraft.

Här fanns alltså utomordentliga möjligheter att anlägga hyttor, driva hammare och krossverk på flera ställen.

Redan på 1400-talet har genom utgrävning vid St. Bråfall funnit belägg för en gruva. Grängshyttans Bruk anlade på tidigt 1600-tal en masugn. Första ägare var en Ambjörn. 1550 köpte Gustav Vasa hyttan, men hade svårt att få lönsamhet och den lades ned. 1624 köpte Landshövding Peter Kruse platsen.

Nu byggdes 3 hammare, en smedja och en kvarn som utnyttjade Tunaåns vatten. 1628 blev masugnen färdig och orten fick det nya namnet Grängshammar. Som mest levererade man ca 700 ton tackjärn

Men den viktigaste hyttan som kom till blev Ulvshyttan där man hade bra möjligheter till uttag av vattenkraft.

Här anlades den första hyttan på 1500-talet. Vem som gjorde det är osäkert men Landshövding Peter Kruse köpte 1635 området och byggde en hytta och två hammare. Han var redan ägare till Grängshyttans Bruk.

På grund av konkurrensen om virket bestämde Bergskollegiet att hyttan skulle stängas 1720. Hyttan i Bråfall förstördes i en explosion 1792 och då flyttades den koncessionen till Ulvshyttan.

Nu byggdes en ny masugn (hytta) ca 1800 och rostugn 1832 i Ulvshyttan. Dessutom hade man fått rättigheten till den malm som kunde brytas i Hästhagsgruvan.

Allt var bra och mellan åren 1859-1863 producerades ca 1100 ton tackjärn per år. Detta var en mycket bra siffra jämfört med andra bruk i Bergslagen på den tiden.

Nivåskillnaden på 36 m gjorde det möjligt att i slutet av 1800-talet då nya framställningsmetoder kom för färskning genom ett Bessemer verk. För detta behövdes el och det genererades i vattenfallet. Man blåste luft genom järnsmältan och på så sätt "brändes" kolet bort. Detta var betydligt bättre än att "knåda" bort kolet 2 nackdelar dock. Gick ej att använda vid fosfatrik malm och vid blåsningen gick mycket av järnet förlorat. Nya och ännu bättre metoder kom på 1900-talet.

Grängshammar, som även ägde Ulvshyttan, blev nu den lilla leverantören av tackjärn. Båda hade från början ägts av ätten Silverstråhle i över 100 år.

Grängshammar hade en gång ägts av Gustav Vasa, men det var svårt ekonomiskt. Han var bättre på att sköta Sveriges affärer.

Grängshammar som endast gav ca 700 ton tackjärn blev tvungen att lägga ned. Bruket hade ej investerat tillräckligt, hade svårigheter med vattenkraften liksom tillförsel av malm.

Man hade arbetat med hantverksmässiga metoder. Vid nedläggningen överfördes det man kunde till Ulvshyttan 1889, som döptes om till Ulvshyttans Jernverk.

Mot slutet av 1800-talet sjönk vinsterna och bolaget stod inför en kraftfull förändring. Aktiemajoriteten togs över av Gerard Arfwedsson. Man lade ned bessemer blåsningen (?) och satsade helt på att utnyttja malm med låg svavel och fosfor halt.

Denna kunde exporteras för ett högre pris till England där man gjorde pansarplåt. Denna goda tid fortsatte till efter WWI.

Man fick sin malm från gruvorna i Bråfall och Hästhagberg. Av det levererade man 5500 ton tackjärn/år.

Fram till 1920 bestod verksamheten av den egna sågen. Med 20000 tunnland skog  levererades sågat virke. Jordbruket skötte 600 tunnland mark. Vattenkraften utnyttjades av masugn, ångsåg med 2 ramar, kantverk, hyvelmaskin och klyvsåg. Man hade även en elektrisk kraftstation.

Nu började man göra förluster och det blev värre på 1930-talet. Man stod inför ett uppköp. Det gjordes av Enskilda banken med Jacob Wallenberg 1937, då ägare av Wikmanshyttan.

Kriget gjorde att det lönade sig att försöka få företaget att överleva. Gamla varphögar med hög svavelhaltig malm krossades och såldes till Tyskland.

Här dyker historien om de bergrum som banken lät spränga i berget mitt emot rostugnen 1939. Det skulle gå fort och på grund av arbetets art måste man för hand forsla ut allt som sprängdes. Här skapades ett hemligt arkiv. Idag används dessa som festlokal.

När bergrummen var klara kom från Stockholm ett oräkneligt antal lastbilar med dokumentation. Det förvarades över en hyllkilometer dokumentation i bergrummet. Dessutom förvarade Enskilda Banken sin guldreserv här.

Två personer placerades på herrgården och poststationen i Ulfshyttan uppgraderades pga den mängdpost som kom. I ingången placerades dubbel beväpnad vakt.

Efter kriget kom en satsning på snabbstål och hårdmetall. Sedan vissa delar hade lagts ned och järnverket hade övertagits av Wikmanshyttan. Snabbstålet gav så bra resultat att orten expanderade snabbare än vad man kunde få arbetskraft.

Malmen i de båda gruvorna var slut 1964. Stora Kopparberg som övertagit Wikmanshyttan beslutade att sälja all snabbstålstillverkning.

Den tillverkades på flera bruk och samordnades nationellt 1970. Verksamheten övertogs av andra större företag. t.ex. Fagersta, Erasteel Kloster och Sandviken.

Ulfshyttan lades ned helt och hållet. Wikmanshyttans resterande verksamhet försvann stegvis helt fram till 1980.

En era i Svensk järntillverkning var över.

Not. 36 m fallhöjd är ju imponerande om man hade haft de turbiner som kom i slutet av 1800-talet, genom Gustav de Lavals uppfinningar. I dem utnyttjades vattentrycket genom en sprängd tunnel eller trumma. Se Langshyttan. Men på den tiden blev det i stället möjligt med flera vattenhjul. Se Korsån. Normalt byggdes de som underfallshjul och var beroende av vattnets hastighet. Se länk

Ulfshyttan under högkonjunktur före 1937. Ref 49


Andra museer i denna webbsida
Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
Autostadt
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Bugatti

Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Airmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina


Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Referens 48: Hämtad från webbsida

Referens 49: ©Bild från Wikipedia
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-