Ett tidigt vattenhjul som drev hammaren. Ref 1 Hyttor och gruvor i Bergslagen
Med MC till Surammars Bruksmuseum
Text och bild Björn Bellander. Bilder 2010
Titta också på bildgalleriet från museet. English version
sedan 060105
Uppdaterad
2017-03-17
© Björn Bellander
web counter
web counter
Sid 1
Tillbaka

Angelsbergs hytta
Ags hytta
Bispbergs gruva
Bjorndammens hytta
Dunshammar
Flatenbergs hytta
Flogbergets gruva
Grangshammars bruk
Hogfors
Klackberg
Karmansbo
Klenshyttan
Korsans smedja
Kloten
Lapphyttan
Langshyttan
Mellings hyttruin
Mossgruvan
Norns hytta
Ohs Bruk
Oljeon
Ombenning
Ostra Silvberg
Polhemshjulet
Sala Silvergruva
Svinryggen
Sura bruksmuseum
Skottvangs gruva
Trangfors
Ulfshyttan
Vintjarns gruva


Akers Styckebruk hytta
Roda Jorden
Stjarnsund
Kloster
Loa hytta
Pershyttan
Trummelsbergs hytta
Sala sikvergruva
Nora veteran jvg
Falu koppargruva
Hillanget Ludvika
Tykarpsgrottan
Pershyttan
Riddarhyttan koppar
Ramnas valsverk
Kratte masugn
Mojsen Grangesberg

Ett Sura hjul på landet i Dalarna. Ref 1

Ett Sura hjul långt från ett järnvägsspår i dalarna från 1908. Ref 1


Vagn från 1875 tillverkad av Atlas Verkstäder. Ref 1

Teak hjul axel på Scania Vabis museet. Ref 1

Först tillverkade hjulaxeln med teakinlägg. Ref 1

Det första man möter när man kommer in på bruksmuseets entré. Den första typen av järnvägshjul som tillverkades i Surahammar. Hjulet började tillverkas 1866 på uppdrag från Svenska järnvägsministeriet. Modellen kallades Mansell hjul och var en konstruktion från England. Iden var att persontrafik skulle ha mjuk och tyst gång. Därför las teakträ in i hjulnavet. Detta fungerade bra i England men i Sveriges klimat torkade och svällde virket vilket förde med sig allvarliga olyckor. Naturligtvis kunde inte detta hjul bära så mycket och rörligheten av hjulbanan, vatten och torka förstörde naturligtvis presspassningen av trä infodringen så att det inte längre var tillräckligt stumt. En vagn finns att se på Lapphyttan eller i Bildgalleriet. Den vagnen är tillverkad 1875 vid Atlas Verkstäder och är försedd med ekerhjul. Teak modellen av hjul tillverkades endast under ca 1 år innan man hade löst tillverkningsprocessen av ekerhjulet.

Sura Bruks ekerhjul. Ref 1

Ingenjörerna på bruket löste det på ett för tiden mycket bra sätt och med duktigt folk på golvet fick man en hjultyp som användes under lång tid.
Om detta skall jag försöka berätta efter mitt besök på bruksmuseet under guidning av Mats som kunnigt berättade om detta och mycket mer.


Sid 2
Tillbaka

 

Länkar

Puddelprocessen

Martinprocessen

Bessemerprocessen


 

Vattendraget Kolström hade några fall och av dessa var det Strömfallet i Sura som kunde ge kraft. Redan på 1500-talet utnyttjades vattenkraften till att driva en hammare. Axel Oxenstierna lät 1637 installera en stångjärnshammare. Järn fick man från alla de små gruvorna i Bergslagen inte alltför långt från Surahammar. Uppsvinget kom i samband med att Kolströms kanal byggdes. Produktionen var blygsam före 1850-talet.
En guldsmed Eric Adolf Zethelius som ägde Nyby Bruk köpte anläggningen i Sura 1845 på exekutiv auktion. Han var uppfinnare och kände till järnhantering väl. Den stora kostnaden på den tiden var framställningen av träkol för att framställa järn eller inköp av stenkol från England. Man hade också problemet att färska järnet till att bli tillräckligt smidbart. I England hade man funnit på en metod med hjälp av stenkol. Detta kallades för puddelmetoden. Zethelius införde istället ved som fanns att få i stora mängder runt Surahammar. Den kallades för vedpuddelmetoden. Det gick så till att man i steg blandade malm och tackjärn som efter smältning blandades ihop av personalen, puddlarna, till runda järnklumpar. Ugnen matades med spåntad ved. Detta arbete utfördes under förmiddagen av smedernas hustrur och på eftermiddagen av barnen. Järnet som kom härifrån bearbetades sedan i en hammare för att bli av med så mycket slagg som möjligt. Dock blev järnet aldrig helt fritt från slagg. Man fick på detta sätt ett bra smidbart järn, som för sin tid, passade till Suras produkter. Järnet var också bra att valsa till plåt och stångjärn. Man kunde nu också pressa plåtgavlar till ångpannegavlar. Man införde också martinmetoden och fick ännu bättre smidbart järn. En intressant notering om puddeljärn är att en del av Eiffeltornets järndetaljer är gjorda av puddeljärn. Det var just därför att man kunde forma denna typ av järn och att det hade egenskapen att rosta mindre än annat järn från denna tid.

Vedpuddelsugnen. Ref 1


Sid 3
Tillbaka

 

Vattenhjul av underfallsmodell. Ref 1

Info tavla till mumblingshammaren. Ref 1


 

Länkar

Karmansbo


 

Mumblingshammare. OBS Hammaren är upplyft av en träbit. Ref 1
Hammaren som bearbetade puddeljärnet. Framför står transportkärren med en puddelugns smälta för bearbetning i hammaren. Hammaren drevs av det vattenhjul som visas på lilla bilden. Biten hamrades till en ca 0.5 m långt ämne ca fyrkant 125 mm. Dessa användes sedan i stångvalsverket, för leveransform, till lämpligt utförande för senare bearbetning.
Valsverket var en viktig del i tillverkningen. I Karmansbo visar man en gång om året hur ett valsverk arbetade. Detta sker första veckan i Juli. Man kan även se ett liknande valsverk i Ramnäs smedja. Det är dock i betydligt sämre skick.
Del av ett valsverk. Ref 1

Zethelius och hans son, Wilhelm gjorde om Sura Bruk till en plåt och stångjärnstillverkare.


Sid 4
Tillbaka

Järnet från den tiden krävde en fjädring. Ref 1

Hjulmodellen framtagen i samarbete med Sandviken. Ref 1

Info om hjulsmedjan. Ref 1

Länkar

Flanshjul

 

Nu på 1860-talet var järnvägsbyggande på stor frammarsch i Sverige. Sura Bruk fick då direkt uppmaning av järnvägsstyrelsen chef C. O. Troilius att börja tillverka järnvägshjul. Detta gjorde att en utveckling kom till stånd vid Sura för att följa de krav som järnvägsstyrelsen krävde. Det betydde att man gick från puddeljärn till martinjärn och sedan enligt bessemermetoden. Utvecklingen på järnsidan gick fort och 1907 lades puddeltillverkningen ned. 1873 började Sandviken leverera hjulringar av stål från bessemer metoden. Bessemer var den metod som fick ned kostnaden på järntillverkning och höjde dramatiskt mängden järn som framställdes i världen. Första lyckade Bessemer installationen skedde i England 1865. Man fick nu direkt rent järn.
 
Tillverkning av hjul var ganska komplicerad och krävde ett järn som hade god kvalitet. Den första hjultypen kan ses på sida 1. Sura hade nu puddeljärnet som hittills var det bästa. Hjulet med teakinlägg var dock ej tillräckligt hållbart så redan efter  ca 1 år kom typen som man ännu idag kan se på äldre transportvagnar. Eker-modellen. Endast ringarna var gjorda av puddelstål. Se ovan. Nya modeller kom snart.
Tillverkningen av ekerhjulet gick så till att en hjulbana formades och svarvades. Dessutom gjorde man i ordning ett centrum samt ekrarna. Dessa bockades från ett förtillverkat plattjärn med förtjockning på mitten.

Bockmaskinen för ekrar. Troligen tillverkad i Sura. Ref 1

Detta lades i en fixtur för vidare arbete.

Ekerfixtur. Ref 1Vällning av hjulcentrum. Ref 1

De förbockade ekrarna lades i fixturen. I centrum pressades axellagringen ned. Sedan värmdes allt och man vällde, smälte ihop det med ekrarna. Se den lilla koksbehållaren.


Sid 5
Tillbaka

 

Infotavla hjulverkstaden. Ref 1

En arbetsstaty för hjultillverknning. Ref 1




 

Nu gällde det att välla ihop ekrarna. Detta gjordes enligt bilden

Vällning av ekrar. Ref 1

Kvar är nu att pressa på ytterringen och fylla det lilla v-formade mellanrummet där ekrarna låg emot varandra. För detta hade man en särskild anordning. Detta välldes sedan ihop. OBS att den av Krupp 1852 uppfunna metoden att ha en påkrympt slitring ännu ej användes. Se länk.

Man slog på gjulbanan samt på samma gång fyllde mellanrummet.Ref 1


Sid 6
Tillbaka

 

Vällugn för hjul. Ref 1

 

Länkar

Lancashireugn

Larsansjo bruk

Svana Bruk


 

För att kunna hålla denna produktion köptes flera omkringliggande bruk upp. Det var Lisjö, Svanå och andra. Dessa hade stor skogsarealer där man kunde hämta ved. Svanå hade en Lancashireugn som användes för stålet till hjulnavet. Denna ugn är i mycket gott skick.

Lancashireugn från Svanå. Ref 1

Dessutom var man tvungen att ha ett antal förvärmnings och varmhållningsugnar.

En varmhållningsugn. Obs arbetaren har ej föttern instuckna hellt i träskorna. Värmen! Ref 1
 


Sid 7
Tillbaka

 

Lokförarens arbetsplats. Ref 1

Vaulunder. Ref 1

Stockar som blev kvar när järnvägen lades ned, Ref 1

Länkar

Kristinehams mek.Verkstad loktillverkning

Kristinehamn mek verkstad



 

All transporter inom bruket skedde för det mesta med häst och vagn. Det var mest kringliggande bönder som fick detta uppdrag. Utvecklingen gick dock därhän att bruket var i behov av tyngre transporter året om. Man byggde en järnväg ut till Lisjö för att därifrån få ved och annat som Lisjö kunde leverera. Denna järnvägsbank finns ännu idag att gå på och delvis har en väg dragits på den, sedan rälsen tagits bort.
Ett lok beställdes från Kristinehamns mekaniska verkstad och det fick namnet Vaulunder. Loket kostade 11000 Skr och hade tillverkningsnummer 17. Järnvägen var i drift 1876 till 1926.

Vaulunder för transporter från Lisjö. Ref 1

Arbetsvagnar köptes från Kristinehamn Sjöändans järnväg. Det var tre typer av lastvagnar en godsfinka för djur och persontransporter. Stockarna på bilden kommer från Lisjö och är säkert 200 år gamla. Kring Lisjö finns idag fortfarande mycket gamla tallar.

Vaulunder. Ref 1Vaulunder i arbete. Ref 1
 


Sid 8
Tillbaka

Likvagnen. Ref 1

Info tavla likvagnen. Ref 1

Hästfiltarna till likvagnen. Ref 1

Länkar

Hovstallet

Orginal 1903



 

Bruket levererade allt per järnväg och hade ett omfattande växlingssystem för godsvagnar. Detta sköttes av ånglok av vilka bilder finns på dem.

Brukets växellok vid sista arbetsdagen. Ref 1

I museets järnvägshall, som byggdes enkom för loket Vaulunder finns även en kvarvarande hästdragen persontransportvagn samt Surahammars likvagn. Dessa är i utomordentligt gott skick. Båda vagnarna är tillverkade vid Nordbergs vagnfabrik i  Stockholm. Alla resterande 8 vagnar är deponerade i hovstallets förvarings utrymmen och där icke möjligt för allmänheten att få se.
Användes länge som bröllopsvagn. Ref 1Hästvagn modell kupé. Ref 1

 

 

 

 

Bruket  hade tillgång till 9 hästvagnar för persontransporter och en bil Vabis som tillverkades 1903. Se dess historia i MC-museets webbsida. Ursprungliga bilen finns på Tekniska museet Stockholm. Bilen byggdes i flera exemplar och en försågs med järnvägshjul. Dessa användes för kontroll av järnvägssträckan till Norberg.


Andra museer i denna webbsida
Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
Autostadt
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Airmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina


Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:   
Referens 1: ©Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Ansvarig för samlingarna är Surahammars kommun.
För att se museet ring Surahammars kommun eller besök MC-museet Gyllene Hjulet.
Webbsida som avhandlar Surahammars Bruksmuseum
omfattar 8 sidor.
© Björn Bellander 2006-