Entrébiljett till 155  novån. Ref. 1 Hyttor och gruvor i Bergslagen
Med MCtill Sala silvergruva. Hur malm blev silver.
Text och bild Björn Bellander. Bilder aktuella 2009, 2014, 2016

Tillbaka  Officiell webbsida English version
sedan 060105
Uppdaterad
2017-05-03
© Björn Bellander
web counter
web counter
 
Historisk oversikt, Besok på 155 m nivan, Gruvans vattensystem, Hur malm blev silver, geologi, Lankar


Sid 1
Skapad 20161207
Tillbaka

Angelsbergs hytta
Ags hytta
Bispbergs gruva
Bjorndammens hytta
Dunshammar
Flatenbergs hytta
Flogbergets gruva
Grangshammars bruk
Hogfors
Klackberg
Karmansbo
Klenshyttan
Korsans smedja
Kloten
Lapphyttan
Langshyttan
Mellings hyttruin
Mossgruvan
Norns hytta
Ohs Bruk
Oljeon
Ombenning
Ostra Silvberg
Polhemshjulet
Sala Silvergruva
Svinryggen
Sura bruksmuseum
Skottvangs gruva
Trangfors
Ulfshyttan
Vintjarns gruva


Akers Styckebruk
Roda Jorden
Stjarnsund
Kloster
Loa hytta
Pershyttan
Trummelsbergs hytta
Nora veteran jvg
Falu koppargruva
Hillänget Ludvika
Tykarpsgrottan
Pershyttan
Riddarhyttan koppar
Ramnäs valsverk
Kratte masugn
Mojsen Grangesberg
Bilder nedan från gruvmuseets utställning.

Sovring skrädnning. Ref. 1

Kvinnor som sitter och sorterar silverförande malm. Ref. 1
Boknings anordning. Ref. 1

Bokningsutrustning som krossar malmen i mindre bitar för att kunna sortera den silverförande delen. Ref. 1
Hur man filtrerade malmen, kallat vaskning. Ref. 1

Den silverförande malmen filtreras över ett grovt tyg. Detta upprepades. Ref. 1
Rostning. Svavlet bränns bort genom uppvärmning tillsammans med syretillförsel. Ref. 1

Rostning svavel och arsenik bränns bort genom upphettning och tillförsel av syre. Ref. 1
Smältare. Malmen smältes för att kunna utvinna silvret. ref. 1

Smältare. Malmen upphettades tillsammans med kol för att få en oxiderad malm till metallsmälta. Ref. 1
Drivare. Ett kvalificerat uppdrag att smälta verkblyet. Ref. 1

Drivare. Ett kvalificerat uppdrag att smälta verkblyet som bestod av bly och silver. Ref. 1
Finerare. De som hade uppgiften att göra den sista smältningen i en ugn. Ref. 1

Finerare. De som hade till uppgift att göra den sista smältningen i en finerugn. Man hade nu nästan rent silver. Ref. 1.
Hur malm blev silver.
På gruvmuseet har man beskrivit alla de olika stegen man genomför för att framställa silver ur den upptagna malmen. Till varje sådan del har man en bild som visar uppgiften.

Sovring och skräddning.

Allt det berg som bröts i Sala silvergruva sorterades innan själva silverframställningen kunde börja. Den mesta av sorteringen ägde rum på skrädhusvinden, det vill säga den plats som gruvmuseet visar. Malmen sorterades huvudsakligen av kvinnor och barn.

Ofyndigt berg kallades sovringsklapur och lades i varphögar i gruvans närhet. Dessa högar kan idag beskådas i Sala silvergruvas omgivning.

Oren malm var uppblandat med gråberg och knackades sönder till valnötsstora bitar. De malmförande bitarna sändes sedan till bokverk för bokning (uppkrossning).

Ren malm sändes direkt till rostugnar för rostning.

Sovrekvinna.

Sovrekvinnor, eller sovrerskor, som de också kallades, skötte en stor del av sorteringen av silvermalmen. De satt i små sovrebodar och slog sönder malmen i mindre bitar. Ofta fick kvinnorna sortera sämre malm än sina manliga kollegor och var tvungna att slå sönder den till valnötsstora stycken. Den rena malmen lades sedan i en tunna, medan malmen blandad med gråberg lades i en särskild hög. Sovrekvinnorna var i olika åldrar, både gruvarbetarhustrur och äldre änkor, som behövde försörja sig och kunde jobba säsongsvis eller större delen av året.

Skiljare.

Skiljaren arbetade med skräddning, det vill säga sortering av silvermalmen. Skiljare slog sönder berget med en så kallad skrädhammare till ett hönsäggs storlek för att skilja ut den rena malmen. Ofta var det unga pojkar i 10-18 års åldern eller sllitna arbetare över 50 år som utförde denna syssla. Under 1800-talet skedde skräddningen i skräddhuset, den byggnad som museet visar. Det arbete som skiljare och sovrekvinnor utförde hade relativt låg status.

Bokning och vaskning.

Den orena malmen behövde krossas innan silverframställningen kunde börja. Krossningen kallades bokning och ägde rum i bokverk. För att inte malmen skulle damma tillsattes vatten under processen.

Efter bokningen vaskades malmen i speciella trärännor med rinnande vatten. Syftet var att separera malm och gråberg genom att skölja bort det pulvriserade gråberget. Principen var ungefär densamma som vid guldvaskning. Eftersom malmen var tyngre än gråberget sjönk det fortare till botten i trärännorna. Där ansamlades den till slig. Gråberget däremot spolades bort med vattnet och bildade after.

Sligen sändes till rostugnarna för rostning medan rester lades på högar omkring vaskverken.

Bokare.

Bokningmaskin. Foto 2011. Ref. 1Bokaren hade till uppgift att sköta den vattendrivna krossmaskinen vid hyttan. Bokverket bestod av ett vattenhjul som gav kraft till trästockar med metallskodda stampar som krossade malmenBokaren skulle se till att lagom mängd malm matades fram i en ränna för att slås sönder av stamparna. Han ansvarade också för att vatten sköljdes över den krossade malmen så att pulvret fördes till olika ämbar. Dessutom kunde bokaren utföra reparationer av bokverkets maskineri. Ofta fick bokaren hjälp av unga pojkar som på så sätt lärde sig yrket. Bilden visar bokningsutrustning i Persberg.

Vaskare.

Vaskningen var en omfattande verksamhet vid hyttan. Efter att malmen krossats i bokverket skiljdes de silverhaltiga partiklarna från gråberget genom att rinnande vatten sköljdes över det malmfyllda slammet (sligen). Vaskningen skedde på ett sluttande plan täckt med ett grovt tyg och vaskaren fyllde på med malm för att sedan släppa på vattnet. De tyngre malmkornen stannade kvar högre upp på duken medan det lättare ofyndiga gråberget följde med till botten av vaskrännan. Denna process återupprepades ett antal gånger. Vaskarens arbete var omständigt och krävde goda kunskaper om malmens sammansättning. Till sin hjälp hade de vaskgossar, tonåriga pojkar som assisterade vid vaskningen.

Förädlingstrappan.

Förädlingen gick ut på att utvinna silver och andra nyttoämnen ur det berg som bröts i gruvan. Silvret förekom nämligen sällan rent i berget utan tillsammans med andra ämnen som bly, zink och svavel. Silvret måste på något sätt skiljas från dessa ämnen innan silvertackor kunde tillverkas. Vägen från berg till silver var lång och innehöll en rad komplicerade processer.

Förädlingstrappan på museet visar förenklat förädlingen och dess huvudprocesser. Produkter från de olika processerna visar var silvret finns efter varje process. Produkterna är ordnade efter stigande ädelhetsgrad, från nybrutet berg till rent silver.

Många av produkterna på museet kommer från 1800-talet och härstammar från bergshauptmannen J H Forselles omfattande samlingar, han var gruvans chef åren 1817-1855. De kan ses i gruvmuseet.
Rostning.

Vid rostningen upphettades malmen i kontakt med luftens syre för att föroreningar såsom svavel och arsenik skulle förgasas och drivas bort. Malmen reagerade samtidigt  med luftens syre och oxiderades.


Rostningen utfördes i öppna ugnar byggda av slaggsten och tog i regel en till åtta dagar. Ett tag gjordes försök med täckta ugnar vid rostningen men detta ansågs vara ofördelaktigt. Mycket bly och silver förångades antagligen under rostningen och gick därmed till spillo. Innan malmen som genomgått bokning och vaskning kunde smältas måste den rostas. Rostarna hade stora mängder ved på botten av en rostgrop eller rostugn. Malmen placerades sedan ovanpå veden och veden tändes. Genom att malmen rostades oxiderade framförallt svavel och arsenik. När rostarna kände den stickande lukten av svavel avslutades processen. Detta upprepades flera gånger. Det var knappast en behaglig arbetsmiljö som rostarna utsattes för. Under 1700- och 1800-talen minskade omfattningen av rostningen. Tidigare kunde processen fortgå i en vecka i sträck med stora bly silverförluster som följd.

Smältning.

Smältningen utfördes i så kallade bröstugnar i byggnader som kallades för hyttor. Vid processen upphettades malmen återigen fast denna gång hade malmen varvats med kol. Kolet har den egenskapen att det kunde omvandla oxiderad malm till metallsmälta.

Smältningen tog 7-8 timmar och när den var färdig hade metaller såsom bly och silver smälts fram och bildat en blandning kallad verkbly. Ovanpå verkblyet lade sig en hätta av slagg som enkelt kunde lyftas bort om smältningen var väl utförd. Silvret fanns nu i verkblyet.

Den huvudsakliga biprodukten vid smältningen var råslagg. Denna var ett svart, skört och ofta järnhaltigt slagg som flöt ut ur hyttugnen vid smältningen. Det kunde ibland använda som byggnadsmaterial.

Smältare.

Smältare var samlingsnamnet för de hyttarbetare som var sysselsatta med smältningen av malmen. Först gjordes en råsmältning för att försöka ta bort föroreningar som man ville bli av med. Därefter smältes malmen ytterligare en gång i ugnar som eldades med träkol för att samla ihop bly och silver. De sista processerna innan silvret renats, drivning och finering, utfördes av specialiserade smältare. Dessa var arbetare med hög lön. Det krävdes kunskaper om malmen och erfarenhet av rostningen för att klara av det grannlaga arbetet med smältningen. De flesta smältarna och deras smältardrängar var därför erfarna medelålders män i 40-50 årsåldern med stor yrkesskicklighet.

Drivning.

Nästa steg i förädlingen var att separera silvret och blyet. Denna process kallades för drivning. Den ägde rum i en välvd drivugn och här hettades verkblyet upp under kraftig syretillförsel från blåsbälgar. Den kraftiga syretillförseln oxiderade blyet till glete men skonade silvret som är en ädlare metall. Oxiderat bly och silver är som olja och vatten - de kan inte blandas och följaktligen lade sig blyoxiden ovanpå silvret.

Drivare

Arbetet vid drivugnen var en mycket kvalificerad syssla. Drivarna uppgift var att smälta verkblyet som innehöll huvudsakligen bly och silver. Genom att hetta upp denna silverrika produkt till dryga 300° kunde drivarna smälta blyet och skilja det från silvret. Det rena silvret flöt upp till ytan och "blickade". Drivarna måste vare mycket koncentrerade och erfarna för att klara denna process utan stora bly- och silverförluster. De smältare som arbetade med drivning och finering hade högst status och lön av alla hyttarbetare. Det var prestigefyllt jobb trots riskerna med tungmetaller.

Finerare.

Silvret som tidigare var uppblandat med bly frigjordes därmed och samlades i botten av ugnen som blicksilver. Detta togs ut ur drivugnen och omsmältes i en finerugn. Här arbetade finerarna som de smältare som genomförde den sista smältningen efter drivningen. I en liten sk finerugn, 50-60 cm i diameter och 10 cm djup, togs de sista föroreningarna bort vilket gav 99,9% silver. Det i princip rena silvret kunde gjutas till silvertackor, dessa sändes vanligen till Kronan i Stockholm för mynttillverkning

Friskning.

Efter att silvret var utvunnet kunde även bly utvinnas ur restprodukten glete.

Glete bildas när bly och syre reagerar med varandra under drivningen. Detta ansamlades ovanpå blicksilvret. Gletet kunde använda som färgpigment och har även använts som läkemedel. Ur gletet kunde rent bly utvinnas genom smältning med kol. Processen kallas för friskning.

Bly.

Bly blev under 1800-talet en av Sala silvergruvas huvudprodukter. Det mesta blyet användes för tillverkning av blyhagel i gruvans eget hagelverk. Den skärstensblandade legeringen av järn och antimon i montern på museet är en biprodukt av friskningen.

Den lilla ihåliga kuben består av nybildad blyglans och har bildats i en blyugn i Sala under 1800-talet. Fenomenet att blyglans nybildades i blyugnarna var vanligt och kuberna kunde bli mycket vackra.

Zinkvitt framställdes ur zinkmalmen i Sala under slutet av 1800-talet fram till gruvans nedläggning 1909. Det vita pulvret användes för framställning av vit målarfärg med färgtillverkningen blev aldrig något lyckat kapitel i gruvans historia.


Sid 2

Tillbaka


Gruvans geologi

Länkar

Sala silvergruva


Malmprover som säljs i gruvans butik. Ref. 1
Malmprover som säljs i gruvans butik. Ref. 1

Blyhageltillverkning vid gruvan. Ref. 1

Exempel på blyhageltillverkning vid gruvan. Ref. 1

Exempel på kristaller som smycken till salu i gruvans butik. Ref. 1

Exempel på kristaller gjorda som smycken. Till salu i gruvans butik. Ref. 1.

Varför uppstod silverförande malm i Sala området.

Sala gruvas geologiska historia i korthet.
Gruvans geologiska historia som den beskrivs i gruvans museums tidslinje.

Det är inte helt lätt att ge svar på varför det finns malm i Sala och hur berget en gång bildades. Vår kunskap om bildningsprocesserna är resultatet av flera hundra års forskning. För att förstå var ifrån malmen kommer måste vi gå långt tillbaka i tiden, ända till tiden då Sala berggrund började bildas för ca två miljarder år sedan.

Vid denna tid påminde miljön i Sala mer om miljöer i dagens Oceanien - framför allt Nya Zeeland och Australien och Sala var präglad av en syrefri atmosfär, aktiva vulkaner och ett omgivande varmt grundhav. Miljön skilde sig med andra ord mycket från den nutida och vi människor skulle nog ha upplevt den som tämligen ogästvänlig. Men ner vid havet växte egendomliga kulliga formationer i tidvattenzonen. Dessa var stromatoliter och de kolonier av en av de tidigaste livsformerna på jorden, nämligen cyanobakterierna. Vid denna tidpunkt i jordens historia existerade livet fortfarande endast på bakteriell skala och cyanobakterierna var relativt högt utvecklade livsformer för sin tid. Med hjälp av solljus, koldioxid och vatten producerade cyanobakterierna syrgas och det organiska material som bygger upp deras klibbiga bakteriekolonier. Med tiden bidrog cyanobakterierna till att syresätta atmosfären så att mer komplicerade livsformer såsom människor kunde utvecklas.

En biprodukt av cyanobakteriernas aktivitet i det urtida Sala var ett ljust karbonatslam mestadels bestående av materialet kalcit. Cyanobakteriernas aktivitet under flera miljoner år ledde till att flera hundra meter märkligt lager av karbonatslam uppstod. På djupet tillfördes kalciten magnesium och omvandlades till mineralet dolomit. Lagret omvandlades senare ytterligare under förhöjt tryck och temperatur till ca 300 mer tjocka lager av bergarten dolomitmarmor. Denna bergart utgör merparten av berggrunden i silvergruvan och även ursprunget till dess rika malmer.

Men var kommer då själva malmen ifrån? Under urtida vulkanerna dolde sig stora kammare fyllda med glödhet magma, det vill säga smält berg. Värmen från magman hettade upp grundvattnet omkring vulkanerna. Värmen fick vattnet att stiga mot jordytan och nytt kallt vatten hettades sedan upp och processen började om på nytt, dvs vattnet cirkulerade i berggrunden. Det varma vattnet, som ofta var bemängt med svavel och olika salter, var relativt surt och det lakade ut olika metaller såsom bly, zink och silver från berggrunden. Dessa metaller fälldes sedan ut och tillsammans med svavlet när vattnet strömmade in i dolomitmarmorn och ph-värdet steg. På så sätt koncentrerades långsamt olika metaller till stora malmkroppar som kunde brytas i vår tid.,

Avkylningen av magman under vulkanerna ledde ibland till att magman helt stelnade och bildade bergarter som granit. Med jämna mellanrum vällde dock magma upp till jordytan och orsakade häftiga vulkanutbrott som förmörkade himlen och täckte omgivningen med vulkanaska. Denna vulkanaska blev om den begravdes under en längre tid och utsattes för högt tryck förstenad och omvandlad till bergarten hälleflinta. Således är granit, dolomitmarmor och hälleflinta tre av de vanligaste bergarterna i Sala.

 Malmen i Sala Silvergruva.

Malmen i Sala silvergruva består huvudsakligen av silverhaltig blyglans och zinkblände. Blyglansen i Sala hörde till den silverrikaste i världen, trots att den endast innehöll 0,1-1% silver.

Silver är den ädlaste metall som brutits i gruvan under dess långa historia. Ser man till mängden av producerade metaller så visar det sig dock att Sala även historiskt varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i olika så kallade sulfidmalmer där metaller förekommer kemiskt bundna till grundämnet svavel. I Sala är det framförallt sulfidmineralen blyglans  (PbS) och Zinkblände ((Zn,Fe)S) som har brutits för silverutvinning. Dessa mineral är nämligen inte helt rena i Sala silvergruva utan innehåller mikroskopiska inneslutningar av olika silverföreningar såsom amalgam, dyskrasit, allargentum och miargyrit. Detta leder till en kraftig ökning av silverhalten i malmen.

Blyglansen i Sala tycks som regel haft en silverhalt mellan 0,15 och 1 % även om högre och lägre halter har dokumenterats. Detta kan låta lite med fortfarande är blyglansen i Sala bland de rikaste vi känner till på jorden! Medelhalten av silver i jordskorpan är endast omkring 0,0000005%. I Salamalmen är alltså silverhalten mer än 300000 gånger så hög! Dessutom har blyglans med silverhalter ända upp till 3 % rapporterats tidigare i gruvans historia, häpnadsväckande höga halter som även får dagens gruvgeologer att höja på ögonbrynen. Blyglans känns bäst igen på dess metalliska glans, dess höga densitet och att mineralet ofta uppträder i form av små kuber.

Zinkblände var inte enbart det viktigaste malmmineralet för zink av utvinningen i Sala gruva utan är industriellt det viktigaste zinkmineralet i världen. I Sala är zinkbländet rikt på järn vilket gör att det har en näst intill svart färg. Den diamantlika glansen är iögonfallande och ett av mineralets främsta kännetecken. När mineralet vittrar bildar dock järnet en brunaktig, rostliknande yta och glansen ersätts av en tråkig matthet.

Halterna av de olika metallerna i Salas zinkblände malm beroende på vilken grad zinkbländet är uppblandat med andra mineral (100% rent zinkblände är sällsynt). I genomsnitt innehåller dock zinkblände malm från Sala 12% zink, 2% bly och 0,015-0,020% silver. Övriga ca 85% utgörs främst av grundämnena järn och svavel samt silikater och karbonater av olika slag. Salas zinkmalm är att betrakta som såväl ovanligt silverrik som zinkrik.

Förutom zinkblände och blyglans fanns det andra källor till silver i Sala. Redan under 1500-talet bröts en extremt silverrik, brunaktig malm i området omkring Herr Stens Botten. Malmen gick under namnet "kofring" och ingen vet dess exakta sammansättning. Den misstänks dock ha bestått av det klarröda mineralet pyrargyrit. Detta stämmar väl överens med att pyrargyrit får en brunaktig färg när det utsätts för solljus. Dessutom är Salamalmen ovanligt rik på grundämnet antimon vilket är en av huvudbeståndsdelarna i pyragyrit. Absolut ren pyragyrit har en silverhalt på 59,75% vilket betyder att även om pyragyriten i Sala var uppblandad så bör silverhalten ha varit extremt hög. I gruvans norra del påträffades även mineralet freibergit. Detta silverrika mineral anses ha haft stor betydelse för gruvans avkastning under 1600-talet.


Andra museer i denna webbsida
Tillbaka


Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Autostadt
Bispbergs gruva
Bugatti

Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Sala Silvergruva
ScaniaVabis museum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen
Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Airmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com


 
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-