Ohs Bruks herrgård. Ref. 1 Med MC till Ohs Bruk
Text och bilder Björn Bellander. Bilder aktuella 2008, 2012

Engelsk version  Officiell webbsida
sedan 060105
Uppdaterad
2017-03-17
© Björn Bellander
Skapad150219
web counter
web counter
Sid 1 Ohs räddas Christian Hempel. Sid 2 Silversparre. Sid 3 Johan Lorenz Aschan. Sid 4 Berglund.
Sid 5 Om mc Union. Sid 6 Om Ohsabanan. Sid 7 Länkar

Sid 1

Tillbaka

Angelsbergs hytta
Ags hytta
Bispbergs gruva
Bjorndammens hytta
Dunshammar
Flatenbergs hytta
Flogbergets gruva
Grangshammars bruk
Hogfors
Klackberg
Karmansbo
Klenshyttan
Korsans smedja
Kloten
Lapphyttan
Langshyttan
Mellings hyttruin
Mossgruvan
Norns hytta
Ohs Bruk
Oljeon
Ombenning
Ostra Silvberg
Polhemshjulet
Sala Silvergruva
Svinryggen
Sura bruksmuseum
Skottvangs gruva
Trangfors
Ulfshyttan
Vintjarns gruva


Akers Styckebruk hytta
Roda Jorden
Stjarnsund
Kloster
Loa hytta
Pershyttan
Trummelsbergs hytta
Sala silvergruva
Nora veteran jvg
Falu koppargruva
Hillanget Ludvika
Tykarpsgrottan
Pershyttan
Riddarhyttan koppar
Ramnas valsverk
Kratte masugn
Mojsen Grangesberg

Länkar

Historik Ohs.

Om Hempel

Gällaryd socken

Den dubbla masugnen i Åkers Styckebruk. Ref.1

Kanon från Åker utställd vid Skottvångs gruva. Ref. 1

Ohs Bruk på 1600-talet. Ref. Värnamo museum.

Ohs räddning!
Det hände sig en gång i tiden som det heter i sagorna. Men detta är verkligheten på 1800-talet. Ohs Bruk med hytta skulle auktioneras ut och alla gårdens anställda i jordbruk, järnhytta och smeder gick omkring på lagårdsplan och pratade om vad som skulle hända. Säkert var de flesta stärkta av flera supar ur den medhavda flaskan. Kvinnorna stod som sig bör samlade på ett ställe medan drängar och smeder smög omkring.

Auktionen började och en fattiglapp, såg det ut som, var med och bjöd på hela bruket. Ingen trodde väl att denna man i enkla kläder, ovårdad och utan sällskap skulle ha några pengar att betala för.

När auktionen var över och "fattiglappen" skulle göra upp, tog han fram pengar, ur börsen av läder, som hängde i en rem över axeln, och lade upp hela köpesumman.

Det visade sig sedan att det var ingen mindre än patron på Lessebo Bruk, Johan Lorenz Aschan. Alla tyckte förstås att han på detta sätt hade "roffat" åt sig Ohs för en alldeles för billig peng.

Mera om Ohs från början.
Men Ohs finns omnämnt redan redan 1593 på Uppsala möte. Vad det gällde då vet vi inte men dokumentet är undertecknat av bonden Peder Ericsson. Ohs ägdes och förvaltades av kronan. Troligen sysslade man med järnframställning kring vattendraget som avvattnade sjön Rusken. Det fanns gott om sjömalm, i alla kringliggande sjöar.

Christian Hempel.
Nu dyker en Christopher Hansson Hempel upp i dokument om Ohs. Hans uppgift var att köpa Ohs och där starta en masugn och hammare samt bygga ut jordbruket. Detta gjorde Christian 1661. 1668 fick han tillstånd att anlägga en masugn. Det sägs att järnet transporterades till Karlshamn för export, men lika väl kunde det transporteras till Åker för att gjuta kanoner. Just sjömalm gav det bästa resultatet fär gjutning av stora kanoner.

Denna Christopher eller även benämnd Christian, kom närmast från Hörle Bruk. Här hade han gift sig med kvarnägaren Turles dotter och på så sätt kommit över kvarnen. Samtidigt hade investeringsbolaget Baakiska Huset i Amsterdam byggt upp en masugn i Hörle.

Här verkade Christian, född ca 1620 i Åker, död 1883, och kallades för masmästare. Han hade kontakt med Baakiska Huset som även ägde bruket i Taberg sedan 1652. Han fick i uppgift att köpa Ohs.

Just denna Christian finns dokumenterad som masmästare på Hörle Bruk, anlagt 1659, när han begär "Publicum Attestum" från häradsrätten 1667. Detta är detsamma som arbetsintyg, då han avsåg att flytta till annan ort, nämligen Ohs i Gällaryd socken. Privilegium fick han 1668 för detta. Orsaken till denna etablering var förstås att Amsterdam som var centrum för den svenska omfattande exporten av kanoner, till vilket det behövdes just tackjärn vilket man fick från en masugn och just sjömalm gav fin gjutning. Någon förädling av järnet var inte aktuellt på denna tid.

Järnmalm/tackjärn kunde även säljas till Åker. Se bild på kanon. Här göt man kanoner, som användes till fästningar, med tackjärn direkt ifrån dess masugn. Fartygskanoner göts av kopparlegering. Christian startade sin karriär här.

Närmare undersökning visar det sig att han var son till en Hans Hempel, verksam i Åkers Styckebruk. Denne Hans hade troligen utvandrat till Sverige från Tyskland, ca 1841, tillsammans med Henrik Hempel. Inte konstigt att ta med sig en kompis vid en sådan osäker resa. I Krigsarkivet benämns dessa som tyskvaskare, vilket betyder att de talade tyska. Hans fick 2 sönder Lorens och Christian. Dessa benämns som slaggvaskare, dvs svensktalande. Med denna information kan man säga att Christian var invandrare i andra generationen från Tyskland.

Christian Hempell lyckades inte driva Ohs så att det blev tillfredställande avkastning. Baakiska Huset tog över driften från Christian och han försvann nu i den Svenska masugnsdimman över Småland. Dock finns det många masmästare och hammarmästare, som fortsatte sin verksamhet. Att sortera ut de rätta personerna från familjen(erna) är svårt då många forskar i detta och olika uppgifter ges. Man vet dock att denne Christian även var verksam på Huseby Bruk.

Ohs Bruk fortsatte att drivas av Baakiska huset. Man känner dåligt till vilka som höll i ledningen fram till 1750-talet då Ohs såldes till familjen Silversparre. Årtal okänt.



Sid 2
Tillbaka
 

Länkar

Släkten Silversparre
 

Släkten Silversparre
Lite släktinfo. Silversparre har växt fram ur flera grenar. En adlig, som kommer ifrån Uppland och en friherrlig från Småland.
Denna släkt var egentligen en krigarsläkt och alla män hade en karriär inom den svenska armén. Lars Johan Silversparre, f. 1700 d. 1754, som tog över Ohs och skrev sig där, kom närmast från Orrefors där han startat en masugn 1726. Ingen skall tro att denna 26-åring var kunnig i masugnsteknik, utan mer en investerare. Silversparre ägde Orranäs säteri. På dess ägor anlades ett järnbruk vilket man fick tillstånd till. Kring detta uppstod ett samhälle som avskildes och namngavs till Orrefors. Det omfattade masugn och diverse hammare.

I vilken omfattning Lars Johan styrde detta, utöver inkomster, vet man inte, i alla fall inte officiellt. Hans far Erik kan noteras dog under slaget i Poltava 1709. Lars Johan var anställd vi Kalmar regemente redan 1716 och Fänrik 1722.

Tog avsked 1727 och utnämndes till Lantjägmästare 1730, och Överjägmästare 1740. 1736 fick han tillstånd att starta glasbruk på Johanstorp i Lenhovda socken. Detta blev kvar efter masugnstiden.

Han tog över Ohs Bruk i mitten av 1700-talet. Årtal okänt, men bodde på Orranäs Säteri till 1740. Han dog senare 1754 på Ohs Bruk. Andra hustrun Ulrika bodde kvar på Ohs till sin död 1808. Efter alla dessa investeringar är det inte konstigt att skrönan om Silfversparres skatt skapades hos ortsbefolkningen. Den var så seriös att man lär ha grävt efter den utefter Orrasjöns strand.

Ohs var i början av 1750-talet i dåligt skick på grund av stagnation och förfall. Trots detta var det kvar i Silversparres ägo, fram till 1808 efter andra hustruns död. Bruket såldes sedan på exekutiv auktion 1819. Flera i släkten Silversparre föddes på Ohs.



Sid 3

Tillbaka

Länkar

Släkten Aschan

Johan Lorenz Aschan

Johan Lorenz Aschan 2

Aschan o Kleva gruva

Ohsatiden

Johan Lorenz Aschan. Ref 49

Bohulta Stenmur. Ref. 1

Bohulta stenmur. Ref. 1

 

Johan Lorenz Aschan.
Det var nu som patron på Lessebo, f. 1772 d. 1856, kommer in i historien. Han hade naturligtvis skaffat sig ingående kännedom om Ohs, som befunnit sig i stagnation en tid efter det Silversparre tog över. Detta i perioden 1740 till 1754. Därefter fram till 1819 måste tiden ha stått still på Ohs. Det var mumma för en aktiv industriman att kunna lägga vantarna på Ohs för en billig penning. Johan Lorenz var ägare till flera bruk, bl.a. Åry Bruk 1823, kring Värnamo och hade säkert folk som kunde ta tag i Ohs och vända utvecklingen. Den första uppgiften var att få igång jordbruket och sedan även masugnen och de hammare som fortfarande var användbara.

Denne Johan Lorenz var en märklig person, för att senare bli en duktig industriman. Han var utbildad läkare och har en lång tjänstgöringslista som sådan. Bl. a. under finska kriget och efter en period som läkare i Nora och Lindes distrikt. 1812 tog han avsked och utnämndes 1814 till Bergsråd, samt på ålderns höst 1853 ledamot av Vetenskapsakademien.

Han gifte sig till en förmögenhet genom att äkta brukspatronen Nils Nilssons i Grythyttehed dotter Katarina 1801. Med de pengarna kunde han köpa Lessebo Bruk 1802. Han var känd för att donera mycket pengar till studeranden från Linköpings och Växjö gymnasier, som studerade i Uppsala eller Lund.

Hans intresse för Ohs var i första hand masugnen. Sådana ägde han ett flertal tidigare. Dessa utnyttjade den myr och sjömalm som finns (fortfarande 2000) rikligt i sjöarna och då för Ohs främst Rusken. Denna malm lyckades han att förfina främst med hjälp av sin ungdomsvän kemisten Berzelius. Det tackjärnet blev nu lika fint som det mycket dyrbarare Engelska, som importerades och mycket bra för att gjuta kanoner.

Han utvecklade flera gjutna produkter för sitt tackjärn, som var säljbara främst, maskinstativ, grytor och spisar. Dessa gjorde Småland världsberömt. Järnet levererades främst till Motala. Gjutjärn har ju en dämpande effekt. Än idag, 2000, kan gjutjärns grytor köpas med namnet Skeppstuna. Johan Lorenz tog även över den nedlagda koppar gruvan i Kleva. Kopparmalmen var förorenad och gav dålig koppar. Denna förorening kunde sedan genom Aschans studiekamrat Berzelius renas. Vid denna rening visade det sig att det var nickel som fanns i malmen. Nu fick man två eftertraktade produkter. Denna utvinning pågick till 1920.

Vid sin död efterlämnade Johan Lorenz ca 3 millioner Rkd vilket gjorde att det fanns tillgodohavande för omfattande investeringar.

Nils Nilsson Aschan.
Redan 1830 tog sonen Nils, f. 1802 d. 1888, över kontrollen av Ohs från Johan Lorenz. Han var lika driftig som sin far med arv från en brukspatronen i Grythyttehed. Arvet därifrån var en annan typ av arbetsledare än sin far och på så sätt höll han i driften med järnhand. Detta skedde med den tidens maktfullkomlighet, genom att utnyttja de anställda maximalt. Den tidens skiftgång vid masugnen var 13 timmar/ dag och 11 timmar/ natt.

En märklig sak var att en ny klocktid infördes och den var alltid  ½ timme före. Detta fick namnet "Ohsatiden", som inte avskaffades förrän 1940. Ingen vet vad detta var bra för. Sverige hade ingen gemensam tid.

En annan sak som var igenkännande för släkten Aschan var att man klädde ut sig för att belägga de anställda med otillåten försäljning i "Smeaskogen". Smederna smög nämligen undan sk överskottsjärn och av det gjordes nyttoverktyg vilka de sålde till bönderna i trakten. Egentligen för att kunna få lite drägligare liv.

Vägar byggdes kring Ohs för bättre transporter. Åkermark gjordes fri från all "smålandssten". Detta kan man se i den stenmur som byggts, även kallad Bohulta stenmur. Framtiden såg ljus ut för Ohs Bruk.

Tackjärnet levererades inte längre till Karlshamn utan gick istället till Jönköping, där det bl. a kunde komma till Motala på båt över Vättern och ut i världen genom Göta kanal.

Nils Nilsson Aschan dog 1888. Han  hade inga barn som kunde ta över. På grund av nya förädlingsprocesser för malm kunde inte den lilla masugnen konkurrera utan drogs med i bruksdöden och blåstes ned redan 1867. Änkan skänkte bort Ohs till en brorsdotter som gifte sig med en skräddare från Göteborg med namnet Kling. Han ändrade inriktning genom att riva masugnen och istället bygga ett mejeri. För det fick han böta 75000 Rkd till staten då det var förbjudet. 



Sid 4
Tillbaka

Länkar

Stig Berglund

Horda gruppen

Sulfitprocessen

Sannfrid Berglund. Ref 49

Järnvägens sträckning. Ref. 1

Ohs Brigadlok. Ref. 1

Hembyggda växelloket. Ref 1

"Sputnik". Ref. 1

Sannfrid Berglund.
Nu låg Ohs åter i träda och ingenting hände fram till 1893 då Ohs såldes till Sannfrid Beglund f. 1851 d. 1916. Han var ägare till en massafabrik i Habo.

Till Ohs hörde nämligen stora arealer skog, som var en nödvändig produkt för denna tillverkning.

Här byggdes nu en ny massa fabrik snabbt upp och redan 1894 togs den i drift. Det var en i förhållande till andra massafabriker liten enhet, som producerade som bäst ca 3000 ton massa per år och grundade sig på sulfitmetoden.

För att transportera detta till närmaste järnväg hade man endast tillgång till häst och fora. Järnvägar byggdes vid denna tid överallt och framför allt i Sverige. När Stambanan drogs fram till närliggande samhälle Bor och vidare till Borås och Göteborg, blev det givet att massafabriken skulle ha en linje Ohs - Bor. Denna började man att bygga 1907 och var färdig 1910.

I samband med världsutställningen i Paris 1889 hade ett järnvägssystem framtagits som kallades för Decauville. Det hade en spårvidd av endast 600 mm.

I Helsingborg byggdes en järnväg till Råå och Ramlösa 1890 men lades ned 1906 och byggdes om till normalspår. Dess vagnar, lok och räls såldes bl.a. till Ohs. På dessa vagnar, som en gång köpts från världsutställningen i Paris, kunde 25 ton transporteras. En inte dålig förbättring jämfört med häst och fora.

Denna järnväg var i drift ända fram till 1967 och övertogs av en museiförening 1970.

Erik Berglund.
Sannfrid Berglund dog 1916 och driften övertogs av sonen Erik, f. 1884 d. 1950. Driften fortsatte  i god ordning och den lilla bruksjärnvägen fungerade bra.

Erik Berglund var intresserad av motorfordon och främst motorcyklar. Vid sidan om sitt engagemang för massafabriken sponsrade han strax efter WWII bygget av en ny mc med det blivande märket Union.

Stig Berglund.
Tyvärr dog nu Erik 1950 och Ohs Bruk övertogs av Stig Berglund, f 1944 d -.
Motorcykel försäljningen var nedåtgående och Stig som fick råd av sina juridiska hjälpare beslöt att säga upp avtalet. Detta blev katastrof för MC-bygget. Dock kan man säga att det inte låg i Ohs Bruks intresse utan mc byggarna hade ett dåligt avtal (se nästa sida).

Industrin i Sverige genomgick nu en förändring från att ha varit en lokal verksamhet för befolkningen till att ägna sig i första hand åt mer ekonomiska transaktioner, utan hänsyn till omgivande ort och ansvar för de anställda. Ohs drevs vidare fram till 1960, säkert med en omfattande naturförstöring i Ohsaån och tillhörande sjöar. Bruket såldes med mark till Billerud, som har säte i Säffle och fabriker bl.a. i Grums, samt ett flertal sågverk. Man var främst ute efter skogen. Det var naturligtvis ett planerat köp för att på sikt ha denna skog som bytes objekt mot motsvarande i Billeruds verksamhets- område, Värmland.

1967 fick Billerud till stånd ett byte med domänverket. Ett markområde i Värmland byttes mot skogsmark i Ohs. Dock ingick inte del i Ohs herrgård som fortfarande ägs med närmaste omgivningar, 2000, av familjen Berglund.

Den lilla sulfitfabriken i Ohs var en liten kostnad att lägga ned för domänverket då man inte drev massafabriker på den nivån. Nedläggningen kom till stånd 1978.

Tiden var nu över för Ohs, trots att en ersättningsindustri kom för en kortare tid och kvar blev bara den lilla veteranjärnvägen, som nu är ett intressant besöksobjekt.



Sid 5
Tillbaka



 

Länkar

Union story

MC Union på Arvika museum. Ref. 1

Om motorcykeln Union.
Birger Berggren från Göteborg, som var väl förtrogen inom mc sporten och kände de bästa konstruktörerna som Mannerstedt  m.fl., drog igång ett projekt för en ny tung mc i Sverige. Denna mc skulle heta Union.

Birger hittade en finansiär genom familjekontakter. Det var Erik Berglund som ägde OHS bruk och Habo sulfitfabrik, stora arealer med skog samt ett antal herrgårdar, dessutom egen kraftstation och OHS järnväg, som fortfarande finns som en veteranjärnväg. Här fanns det pengar att inverstera i intressanta projekt.

Albin motorn valdes och förbättrades av kretsen kring Mannerstedt och Gunnar Hagström. Han var dock aldrig fast knuten till projektet.

Tillverkningen av denna mc förlades till Charlottenberg då det fanns intresse både i Norge och Sverige för en militärmaskin. Detta var orsaken till att namnet blev Union.

För tillverkningen tog man över Norska tobaksbolaget Tiedermanns lokaler i Årjäng. Även vissa aluminium delar planerades bli gjutna i Norge.

Nu hade man planerat för att tillverka en serie om 300 maskiner. Alla såldes ganska snabbt och tiden såg ljus ut för bolaget. Några mindre motgångar som ej påverkade företaget så mycket var att Norge valde NATO och en militärmaskin som ej blev aktuell, likaså kunde ej Sverige bestämma sig om en ny sådan. Vad värre var att Erik Berglund, finansiären, avled 1950 och hans efterträdare sonen Stig tog rådet av juristerna att inte satsa på Union.

Detta var det läge då man skulle börja montera motorcyklarna och leverera dem till köparna. En konkurs blev nödvändigt 1951, trots att man ej var skyldig mer än 225000 Skr. En liten summa idag men kanske stor på den tiden. Antalet Union cyklar som tillverkades blev bara 42 och av dessa 4 st Sportmaskiner.

När nu den starke mannen i OHS fabrik var borta och ersattes av sonen Stig som råddes av sina jurister att avsluta engagemanget.

Följden av detta blev att Unions satsning gick i konkurs innan man han sälja några av de nytillverkade maskinerna.
Union föll då man inte hade skriftligen bundit upp sin långivare tillräckligt och när han dog så drogs tillgången till pengar in. Kanske man kan tycka, att när en produktion just skall komma igång, som i Unions fall slå undan den ekonomiska basen som året därpå hade förväntats ge en positiv utveckling var ganska dumt.

Hade Union haft ett längre avtal från finansiären om pengar kunde man kanske ha kommit igång med försäljning och tillverkning samt överlevt ca 10 år till, men framtiden på 60 och 70- talen var ej alltför goda för en mindre tillverkare av tyngre motorcyklar.

Birger Berggren som var eldsjälen i detta projekt tog sig mycket illa vid av den påtvungna nedläggningen. Han flyttade till Arvika där han öppnade en maskinfirma för leveranser till industrin och dog under en mc tävling i Hedemora.

 



Sid 6
Tillbaka



 

Länkar

Brigadlok

Brigadlok 2

Brigadlok 3

Emsfors loket

Malletlok

Heeresfeldbahn

Kolladan

Kolladan 2

Elverket Ohs

Bruksmuseet

Ohsabanan

Ohsabanan 2

Om HRRJ

Tyska reserven

Feldheeresbahn. Ref. 49

Transportvagnsboogie. Ref. 1

Dagens veteranstation. Ref. 1

Mallet lok av typ som Ohs köpte. Foto från ÖSJ av loket Hamra. Ref. 1

Länksystem på en boogie till loket Hamra på ÖSJ. Ref. 1

Om Ohsabanan.
Ohs sulfitbruk förlitade sina transporter på vagnar dragna av oxar med start 1894 ända fram till 1910. Alltså hela 16 år. Det är imponerande hur man lyckades transportera all massa året om. Första tiden gick det mesta till Lammhult för anslutning till Södra Stambanan. Man skall komma ihåg att bruket behövde också virkestransporter. Bönderna runt ikring hade mycket att göra med detta och många var inbegripna i denna verksamhet.

1902 öppnades järnvägen Borås - Alvesta och det blev då fördelaktigt att istället lägga om till Bor som var anslutningsstation. Produktionen vid massabruket ökade också och behovet av bättre transporter blev viktig.

I Helsingborg fanns Fredrik Posse som engagerade sig djupt i bättre transporter mellan Helsingborg - Råå - Ramlösa. 1889 visade världsutställningen i Paris en järnvägslinje för interna åskådartransporter. Paul Decauville hade konstruerat ett system med järnvägsräls, som var lätt att lägga ut. Det hade 600 mm spårvidd. Ihop med detta byggdes med den schweiziska  konstruktören Anatole Mallet lokomotiv, med 2 drivande hjulpar i 2 boggies. Detta system tillät små radier på rälsen ned till ca 100 m. Loken blev kända som Mallet lok. 2 lok med vagnar och räls köptes efter Parisutställningen stängning.

När denna järnvägslinje kallad HRRJ stängdes 1906 när den byggdes ut till normalspårvidd, passade Ohs på att köpa 1 lok, nr 3 även kallat Franska loket och några lämpliga vagnar, räls och 2 vändskivor.

Under 3 år byggdes anslutningen Ohs - Bor samt en anslutning till en hästbana från Tagels ångsåg.

 

Det var svårt att dra denna järnväg då en högplatå skulle forceras med ett flertal nivåskillnader däremellan.

Man fick planera för två stationer med sidospår där banläggningen kunde läggas ut med stickspår. Största nivåskillnaden var 41 m på 1000 m. Banans längd mellan Ohs och Bor blev 14,769 km. Service och förvaring anlades inom massfabrikens område.

1913 var det dags att renovera Franska loket och för att ersätta det hyrde man ett industrilok av Orenstein & Koppels konstruktion i Tyskland. Detta lok är av samma typ som Lok nr 5 Smedjebacken, som har 2 hjulpar. Under WWI krävdes att man skaffade ytterligare ett lok, som köptes 1918 begagnat från Vinninga nära Linköping. Det var på 891 mm spårvidd och byggdes senare om till 600 mm. Det kallades Svenska Loket. 1920 köptes ett sk Heeresfeldbahn lok av brigad typ som under WWI använts för transporter vid fronten. Detta benämndes Tyska Loket och ersatte det franska. Det Svenska loket ställdes av. Redan 1929 var man tvungen att renovera pannan på det Tyska Loket och som ersättning fick man tag i ett Brigadlok från Bratteborg stn. 1948 skaffade man ett motorlok och Tyska loket blev reservlok men byggdes om 1952 till ett växellok med bensinmotor.

Dagens Ohsabana har skaffat lok så man har har två Brigadlok, genom loket Emsfors och det nya Tyska loket som kom till Sverige 1976.

Mera om Ohs.
Det finns mer att se och skriva om i Ohs. I det sk stenmagasinet har man inrett en utställning och visar verktyg från olika tider i Ohs, samt ett arkiv. Bl.a hänger här den fina vällingklockan som fanns upphängd på den stora kolladan, glöm ej Bohulta stenmur. I den lilla delen av Ohs, som finns kvar, kan man även se herrgården och en kraftstation.

Ohs Herrgård. Ref. 1


 Tillbaka
Andra museer i denna webbsida
Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
Autostadt
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Bugatti

Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Flygmuseum
Grimetorp Radio
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina


Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Referens 49: ©Wikipedia
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-