Översikt av Ågs Bruk. Ref 1 Hyttor och gruvor i Bergslagen
Med MC runt Silverringen till Bispergs gruva
Grangshammars bruk, Ostra Silvberg, Ulfshyttan

Text och bild Björn Bellander. Bilder aktuella 2012, 2014

Tillbaka  English version
sedan 060105
Uppdaterad
2017-04-09
© Björn Bellander
web counter
web counter
Tillbaka

Angelsbergs hytta
Ags hytta
Bispbergs gruva
Bjorndammens hytta
Dunshammar
Flatenbergs hytta
Flogbergets gruva
Grangshammars bruk
Hogfors
Klackberg
Karmansbo
Klenshyttan
Korsans smedja
Kloten
Lapphyttan
Langshyttan
Mellings hyttruin
Mossgruvan
Norns hytta
Ohs Bruk
Oljeon
Ombenning
Ostra Silvberg
Polhemshjulet
Sala Silvergruva
Svinryggen
Sura bruksmuseum
Skottvangs gruva
Trangfors
Ulfshyttan
Vintjarns gruva


Akers Styckebruk
Roda Jorden
Stjarnsund
Kloster
Loa hytta
Pershyttan
Trummelsbergs
Sala sikvergruva
Nora veteran jvg
Falu koppargruva
Hillänget Ludvika
Tykarpsgrottan
Pershyttan
Riddarhyttan koppar
Ramnäs valsverk
Kratte masugn
Mojsen Grangesber
g
Våra mc:s under tiden. Ref. 1
Hur jag kom dit.
Karta över Bispergs gruvfält. Ref. 1
Karta över Bispergs gruvfält. Ref. 1
Hisschacktet i uppfodringsanläggningen. Ref. 1
Hisschaktet. Ref. 1
Gamla kruthuset?. Ref. 1

Gamla kruthuset? Ref. 1
Branddam i närheten av gruvkontoret. Ref. 1

Branddam vid gruvkontoret. Ref. 1
Gruvrester. Ref. 1

Gruvrester. Ref. 1
Gruvvatten pumpad ur gruvan. Ref. 1

Plats för gruvvatten pumpad ur gruvan. Ref. 1
Tvärsnitt av gruvan. Ref. 1
Tvärsnitt av gruvan. Ref. 1

You Tube

Bispbergs byforening


Gustav Vasa schaktet. Ref. 1 Uppfodrings byggnaden över Stora schaktet. Ref. 1

Bispbergs gruva.
Redigerad text från info tavlor.
Sid. 1

Bispberg med anor från medeltiden, är en av Sveriges bäst bevarade järngruvemiljöer. Här har malm brutits i nära 700 år.

Det vi ser idag ger en god bild av livet i ett litet gruvsamhälle vid 1800-talets slut. De flesta byggnaderna, den magnifika laven över Vasa-schaktet från 1889, ångmaskinhus, vändbrottshus, kruthus, smedja, herrgård med gruvkontor, magasin och uthusbyggnader har uppförts under 1800-talet.

Sitt nuvarande utseende fick storgruvan genom det svåra raset 1674 och låg sedan öde i 20 år. Själva gruvbyn, där arbetarna bodde, ligger litet trivsamt hopgyttrat och med en slingrande bygata i sluttningen nedanför själva gruvområdet.

Svenska staten (Kronan) har haft del i gruvan, liksom bergsmän, brukspatroner och slutligen Bispbergs AB som svarat för driften från 1876 fram till 1967 då verksamheten lades ned.

Gruvbrytning bedrevs i äldre tider under hårda villkor. Det var svårt att få arbetskraft till det farliga arbetet. Redan på 1300-talet fanns inskrivet i privilegiebrev att brottslingar som begått mindre allvarliga brott kunde få "asylrätt" (bergsfrid), så länge de arbetade i någon av Kronans gruvor; koppar-, silver- eller större järngruva. Även kvinnor och barn arbetade i gruvorna.
Gruvkontoret. Ref. 1 Gruvkontoret. Ref. 1
Ovanligt många stora och svåra ras har inträffat här i Bispberg. Detta har orsakats dels av själva bergartens beskaffenhet och på gamla tiders brytningsteknik. Många hade andelar och brytning pågick alltid på ett flertal ställen samtidigt. Malmkroppen kunde med tiden bli lik en ihålig schweizerost genom alla delvis oöverskådliga orter, gångar och schakt, rasrisken fanns där hela tiden.

Gamla tiders gruvarbetare var fulla av skrock. Viktigt var att hålla sig väl med makterna, himmelska såväl som underjordiska. psalmer sjöngs och särskild gruvbön bads i alla församlingar där gruvbrytning förekom.

"Bevare o, nådige Gud, dem som uti
jordenes hål och grufvor arbeta och där sin
näring med stor lifsfarlighet söka måste..."

Bergets härskarinna var Bergfrun som krävde vördnad och hänsyn. Hon varnade alltid för ras och mycket riktigt visar hotande knäppningar och dån att bergmassan var i rörelse.

Gruvan bröts med hjälp av tillmakning ända in på 1700-talet, då krut började användas. Tillmakningen gick så till att meter lång ved staplades mot bergväggen och antändes. Hettan från elden gjorde att sprickor bildades, berget blev skört och kunde brytas loss.
Stora mängder ved gick åt i gruvorna, träkol behövdes till hyttorna där malmen smältes. Skogarna runt om gruvorna avverkades. All verksamhet reglerades därför genom stränga föreskrifter via Bergskollegium.

Manskap, redskap och ved skulle forslas ned i gruvan. Upp skulle manskap, redskap, malm och gruvvatten. Detta skedde i äldre tid med hjälp av särskilda uppfodringsanläggningar som kunde drivas för hand eller med hjälp av oxar eller hästar i sk hästvindar. Många av oss har väl någon gång använt uttrycket "kör i vind" utan närmare eftertanke. Detta var gamla tiders klartecken till körsvennen att mana på hästarna vid uppfodringen via schaktet.
Livsviktigt var även att föra ned syre i gruvan, t.ex. via cirkulationsschakt och att all farlig rök från tillmakningseldarna kunde luftas bort.

För att ordna effektivare länspumpning byggdes en sk gruvkonst 1609 vid Sördals kvarnfall i Säterdalen för att utnyttja vattenkraften i Ljusterån. Den byggdes om 1698 av den berömda konstmästaren Kristoffer Polhem. Denna stånggång eller "konst" drev uppfodringsanläggningen för malm och vatten i gruvan och var i drift till 1921. Det ofantliga vattenhjulet med en diameter på 8.4 m har nu rekonstruerats.
Säterdalen med ljusterån. Ref. 1 Karta över Säterdalen med Polhemskonsten och gruvan. Ref. 1
Ännu omkring 1920 kunde den som vandrade i Säters sköna dal höra "Säterkonsta", det gnisslande och stönande underverket. Det är lätt att förstå folkets undran inför detta verk som gick dag och natt, år ut och år in, utan hjälp av människohänder, och kraftiga träledningar som gick över berg och backar,

Gruvan efter raset 1889. Ref. 1
Den vattenfyllda gruvan efter raset 1889. Ref. 1

Sid 2
ombesörjande vatten- och malmuppfodring i gruvan 2.5 km bort. Det vittnar gott om anläggningens ändamålsenlighet, att den var igång även långt efter elektricitetens segertåg genom världen.

År 1674 inträffade ett stort ras och gruvan låg öde i 20 år. Kronan övergav den farliga gruvan och sålde sin andel till brukspatron Johan Angerstein vid Vikmanshyttan och landshövding Nils Gripenhjelm. Dessa två herrar utformade mycket noggranna anvisningar för "grufwe Fougden vid Betsbergets när Storgrufvan åter togs i bruk efter gruvraset och 20 års i träda 1698.

Var morgon kl 6 skulle allt gruvfolket samlas i gruvstugan för att hålla kort bönestund. Därefter pågick arbetet till kl 6 om aftonen. Dock kunde "mitt på dagen en hvilotijma dem förunnas". Bön och tacksägelse hölls om aftonen. I Falu gruva fick gruvdrängarna ingen vilotimma utan fick äta sin mat bäst de kunde under dagen.

Fogden skulle flitigt "inseende 1:o att eldsättningarna stier på behörigt sätt, 2:o att weden tarfwligen och ej i överflöd förödes". Vidare att gruvtaket noga rensades efter tillmakning för att undvika ras. Mycket stränga regler och straff fanns när det gällde eldens handhavande.

Konsten, stegarna och andra bärande träkonstruktioner i gruvan måste skyddas noga. Rökgaserna var farliga. Det nämns att ett "grufsto dog av os" vid en stickblåssbrand, alltså användes hästar nere i gruvan. Under 1700-talet berättas att många omkom i olyckor "Uti grufvorne äro monga ihjälslagna 16 st."

Sin storhetstid hade gruvan under 1800-talets senare hälft och i början på 1900-talet, då verksamheten var som störst. Under 1900-talet uppgick den normala brytningen till 30000 ton malm per år. Bispjärnet var känt för sin renhet och goda kvalitet, järnhalten låg mellan 60 och 68%.

Gruvdriften upphörde 1967, då man nått ned till 810 meters nivå. Anledningen var inte malmbrist, utan malmkroppens svåråtkomliga läge som gjorde gruvdriften olönsam. Det största problemet var uppfodringen då det inte teknisk fanns ett tillräckligt bra och billigt sätt att ta upp malmen från en djupare brytning.

Ett gammalt talesätt på trakten gör gällande att större malm än storgruvans lär finnas. "Nu mjölkas kalfven (Storgrufvan), men kon (en ny och större bredvid)".

Ja vem vet! Men kalven har i alla fall under hundratalsår försett landet rikeligt med järn av god kvalitet.

Andra museer i denna webbsida

Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Autostadt
Bispbergs gruva
Bugatti

Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
ScaniaVabis museum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Airmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
 
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-