Kvitto på B-Ford. Ref 1
Kvitto på B-Ford. Ref 1

..om min Ford 32 Roadster
Köpet
Lank till huvudsida  English version

Uppdaterad
2018-05-08

©Copyright
Björn Bellander

Om denna sida ej har någon innehållsförteckning. Klicka på den röda länken "Länk till huvudsida". Alla bilder kan förstoras genom att klicka på dem. Återvänd genom att stänga bilden.

Tävlingsbilar är som choklad eller ännu bättre sugkarameller. Man gottar i sig det bästa och sen är det slut. Det vill säga man kastar bort papperet. Med bilar är det ju så att man kan få lite pengar för dem. Vanligtvis ej så mycket värda. Racingkarriären har ingen känsla för den kompis som tappert fört fram en på racingbanorna. Ungefär som en gammal ko. Den skall slaktas. Det är först år efteråt man förstår att det var något som skulle ha bevarats. Min Ferrari t.ex. säljs idag år 2006, visserligen renoverad, knackad och lackerad, för över $1.500000. Men utan de pengar som mina  bilar genererade mig hade man inte kunnat köpa nästa.
--------------------------------------------------------------------
Från allra första början var det en Fiat 600 1956 för att ta mig till skolan i Strängnäs och senare till Revingehed när jag gjorde mina första månader i lumpen.
1959 köpte jag en Ford 34 cab. av F Westberg på Lidingö för 800:-.

Kvitto Ford 34 Cab. Ref 1
Kvitto Ford 34 Cab. Ref 1
Den visade sig så dålig att den skrotades.
Samma år, 1959 25/7, kom jag, med hjälp av min bror, över en Ford 32 Roadster

Ford 32 i Skillingaryd 1961. Ref 1
Ford 32 i Skillingaryd 1961. Ref 1
i Hudiksvall av Jan-Erik Eriksson för 1200:-. Denna renoverades med delar från Kasby, och användes till förarkurs 1961 och tävlingskörning på Skarpnäck, att köra till Skillingaryd vintern 1960-61, för fortsatt militärtjänstgöring. Den såldes sedan för 10000 till en lastbilschaufför som genast knäckte differentialen.
--------------------------------------------------------------------
En sen kväll, jag låg redan och sov, kom min bror Jan hem från en sk skrotresa tillsammans med Lennart Djurberg. Han väckte mig och sa "Nu har vi skaffat fram din 32:a Roadster. När skall vi åka och hämta den? Nu med det samma var mitt svar. Ja, ja vi väntar till imorgon. Nu blev det inte nästa morgon utan en vecka senare.

Nästa Sista

B-Ford bild 1. Ref 1
B-Ford bild 1. Ref 1

Ford 32 Roadster
Renovering 1

Olds motor. Ref 1
Olds motor. Ref 1

Vi åkte upp till Hudiksvall och träffade ägaren till Roadstern. Vi = Jag och Jan. Efter en ganska kort förhandling, där jag hade blivit ålagd att vara tyst, då jag som köpare, annars skulle ha avslöjat mig att jag kunde betala nästan vad som helst. Priset blev 1200 Skr. Bilen var körbar och hade en 100 hk Ford V8. Motorn var fastsvetsad. Den var nyligen lackerad med svart konsthartz . Ägaren kunde inte efter köpet låta sig undslippa, att han köpt den för 300 Skr. Bilen förpassades till järnvägsstationen där som tur var en tom järnvägsvagn fanns tillgänglig. Då gällde att man skulle lasta själv, vilket blev en ganska krånglig historia då vi inte hade några verktyg. Efter mycket om och men blev det klart och järnvägsvagnen skulle anlöpa Norra Station i Stockholm. Nu blev det en spännande väntan. Bilen anlände
Smaskig ratt från Buick -47. Ref 1
Smaskig ratt från Buick -47. Ref 1

på en lördag och kunde alltså ej hämtas förrän på måndag, men jag var där och tittade under söndagen. På måndag var jag på jobbet så Jan var och hämtade den.
Allting var ju planerat. Det skulle vara en V8. Hydrauliska bromsar. En smaskig ratt och varvräknare.

Vi skrattade lite hysteriskt när 59AB motorn revs ur. Den var ju helt värdelös och försvann ur mitt liv. Sedan började karossen demonteras liksom ram och bakvagn. En noggrann svets lagning av alla sprickor, rost fanns ej, och alla borrade hål som ej skulle användas. I ramen passade jag in en V-förstärkning av 2 balkar vinklade bakåt. Precis som i en 34:a ram. Den 34:a som jag skrotat fick släppa till dessa två balkar, som passades in bredvid bakre växellådsfästet och in i ramen där bocken över bakaxeln börjar. Dessa två balkar bultades fast i det fall jag i framtiden behövde ändra något. Viktigt nog. Den främre rambalken för den tvärgående fjädern byttes mot en A-Ford dito. Dessa är mycket lägre. Allt skulle sandblästras för att zinkcromat skulle målas före lackering. Dumt nog fanns inte den fina 2 komponentfärgen till ramen så den målades enbart i svart cellulosa. Denna färgtyp var ju det enda en garagelackerare kunde använda.

Nästa Föregående Sista


B-Ford Bild 2. Ref 1
B-Ford Bild 2. Ref 1

Ford 32 Roadster
Renovering 2

Idrottsbladet. Ref 9
Idrottsbladet. Ref 9

Ford 47:ans bromsar passar direkt. Det som tog lite tid var dragning av bromsrör
Ford 47. Organgivare. Ref 1
Ford 47. Organgivare. Ref 1
och montering av huvudcylindern. Dessutom krävde pedalstället ombyggnad för att hävarmen till bromspedalen skulle nå ned till cylinderns tryckstång. Detta blev aldrig riktigt bra då jag fick en för lång hävarm och därav för högt pedaltryck. Jag monterade in en Bendix vakuumförstärkare vilket förbättrade situationen mycket. Det är klart att när pedaltrycket nått förstärkarens maxtryck var det ju samma sak i alla fall. På bromssköldarna främre halva borrades det en mängd hål och en skopa tillverkades av plåt som skulle leda in kylluft. Ett primitivt galler gjordes av svetstråd för att staga upp. Bromsbackarna försågs med Mintex M10 bromsband. Ford kopplingen förstärktes med starkare fjädrar, blå om jag inte minns fel. Dessutom sågades vikterna av som pressar fast tryckplattan. Vid höga varvtal visste jag att det inte gick att trampa ur. Det hände i alla fall när man och hade varvat ur motorn och skulle lägga in tvåan. Då var det bara att vänta tills varvet var lagom. Bakvagnen försågs med 3.78:1 utväxling och i växellådan monterades 25 taggad bottenstock från Lincoln Zephyr. Detta och en smaskig ratt från Buick -47, som vi hittade på skroten i Örebro. Där gick vi och sparkade i gräset tills något hårt tog emot. Vanligtvis var det en bakvagn eller en växellåda. Växellådslocket byttes mot en rak, med uppåtstående anslutning. Växelspaken kapades, kromades samt försågs med en knopp från en Scania lastbil. Kofångarna och dess fästbult kromades. 2 sådana fästbult har jag fortfarande kvar i lådan för allehanda skruv och bult. Kylaren lämnades in för renovering.
Kvitto 1 från Bomar. Ref 1
Kvitto 1 från Bomar. Ref 1
Vi hade nu börjat beställa delar från Bomar Racing,
1, 2, 3, 4, läs
Kvitto Olds motor. Ref 1
Kvitto Olds motor. Ref 1
Kasby, sedan en Oldsmobile V8 från 1954 inhandlats. Den skulle ju renoveras och förses med nytt balanshjul då alla Olds var automater. Renoveringen kom ej istånd i första svepet. Utan kamaxel och borrning kom senare. Det som monterades på motorn var 3-förgasarlock från Edelbrock, Stromberg förgasare, länkage till förgasarna, det nya balanshjulet och adaptern till växellådan samt en ombyggnadssats för mekaniska lyftare. Från Kasby kom också en adapter för avgasgrensrör. Original gjutet fick inte plats och hade aldrig kommit på fråga. Här sågade vi massor med vinklar svetsade och hade oss och så småningom fick vi ihop 2 riktigt snygga grenrör. Sedan drogs avgasrören bakåt över bakaxeln och avslutades med 2 Thydén-dämpare. Dom var bra för det var lätt att skruva ur insatsen och sedan hade man raka rör.

Nästa Föregående Sista


B-Ford racing pa Skarpnack. Ref 1
B-Ford racing pa Skarpnack. Ref 1

Ford 32 Roadster
Renovering 3

B-Ford bild 3. Ref 1
B-Ford bild 3. Ref 1

Men nu gällde först karossen. Den sandblästrades och målades grön. Inredningen och sätena lämnades till en Sadelmakare på Tyresö. Han gjorde som om det var en vanlig soffa. Soffa och ryggstöd kläddes om. Suffletten ordnades senare på Håkanssons
Suffletttfäste. Ref 1
Suffletttfäste. Ref 1
Sadelmakeri på söder i Stockholm. Framkanten på suffletten fanns ett i trä gjort fäste för sufflett tyget. Den var genom murken. Jag hittade en liten snickarfirma nedanför vanadisbadet. Dom tillverkade en ny efter förlagan. Än idag skäms jag hur jag klagade att det var så dyrt (150 Skr). Senare insåg jag att det inte bara var en rak träbit utan var bearbetad i 3 dimensioner. Men det begrep jag inte. Förlåt.

Nu började det första svårigheterna. Det visade sig att motorn var för lång för att få rum bakom kylarpaketet. Jag använde original bakre växellådsfäste. Det var inte mycket. Vattenpumpens axel kortades och remskivans fäste pressades på igen. Det blev precis. Samma kortning gjordes med remskivan på vevaxeln.
Balanshjulet hade inte riktigt samma bultdelning. Dvs nästan, så om man pressade lite gick bultarna dit. Amerikansk noggrannhet. Det var ju inte bra, vilket senare skulle visa sig. Tänk på att detta var 1959. V-staget till framvagnen öppnades så att tråget fick plats. Fäste gjordes i ramen med en p-ända. Oljetråget försågs med några skvalpplåtar för jag skulle köra racing. Samtidigt monterades en dropped axel 2½". Sänkt axel kräver att man kompenserar castervinkeln. En vinkel sågades ur resp. stag så var det fixat. Detta var också ett måste på grund av A-Ford fjäderbalken. Vad jag inte ändrade var fjäderhänkenas vinkel. Det blev snabbt utslitna. Det var svårare att åtgärda.

Blau punkt bilradio. Ref 1
Blaupunkt bilradio. Ref 1
Instrumentbrädan arbetades det mycket med. Här monterade jag i Buick -47:ans instrument. De var snygga, samt en varvräknare från Austin Atlantic. Den fick jag aldrig att fungera ordentligt då uttaget var på baksidan på generatorn och fjädern i varvräknaren kunde ej spännas tillräckligt hårt. Det var dock tufft, coolt säger man  idag. En Blau Punkt bilradio satt fint längst till höger. All el skulle
Buick ratt 1947. Ref 1
Buick ratt 1947. Ref 1

dras nytt. Plast kabel var inte uppfunnet. Det blev spunnen kabel. Väldigt snyggt. Bakom förarens plats monterades Bendix vakuumaggregatet till bromsen. En snygg låda gjordes och i den
Vindrutetorkarmotor. Ref 1
Vindrutetorkarmotor. Ref 1
lade jag ett papper med lite historia om bilen. Batteriet monterades bakom passagerarplatsen i skuffen. Vindrutan sänktes 1 tändsticksask på höjden och målades svart. Den lilla vindrutetorkaren fick sin kraft från en ny vakuumdriven motor, sedan torkarbladet kapats tillräckligt. Det var härligt att höra när den vände med sitt speciella luftljud.

Nästa Föregående Sista


B-Ford bild 5. Ref 1
B-Ford bild 5. Ref 1

Ford 32 Roadster
Renovering 4

B-Ford. Ref 1
B-Ford. Ref 1

Bakvagnen kompletterades med ett panhardstag för jag räknade med att det skulle bli lite extra sidokrafter. Det fungerade bra så länge jag hade bilen.
Fotbräda. Ref 1
Fotbräda. Ref 1

Bakre fjädern lämnades in för omsmidning till fjäderfirman på norr, som fortfarande finns kvar.
Blinker/Parkeringslampa. Ref 1
Blinkers /Parkeringslampa. Ref 1
Instrumentknappar. Ref 1
Instrumentknappar. Ref 1
Fotstegen limmades med nytt gummi från Kuntze. Alla kaross delar målades separat och monterades med keder lister med svart kant. Snyggt som fan. Sedan gällde det att få  dit ratten, startknappen och choken. Den knappen kom förresten från en Graham Paige som vi skrotade. Vilka dårar. Tändningslåset och nyckel behölls original.
B-Ford hade 2 stycken snygga parkeringslyktor placerade på sidan framför vindrutan. I dom skulle jag ha parkeringsljus och blinkers. Det krävde en 7-polig brytare. Den var inte snygg och passade inte in bland de övriga instrumenten, men det var inget att göra. Jag gjorde också om signalen i ratten så att jag kunde ställa om till blink med helljus. Nu började det bli tid för besiktning.

Besiktning på denna tid skedde på stationen i Midsommarkransen. Till denna var det omöjligt att få tid per telefon. Jag hade dock hört att man kunde gå dit kvällen innan och ställa sig i kö, för att få eventuellt plats eftermiddagen dagen efter. Denna kö var helt inofficiell och en papperslapp låg på en sten. Listan accepterades av bilprovningen. Jag var tvåa. Sedan började en lång väntan. Jag minns inte att de som så småningom bildade denna kö pratade med varandra. Jag skrev en artikel om detta i SHRA-bladet under 90-talet. Dock kan man inte hjälpa mig med en kopia.

Nästa Föregående Sista


Race pa Skarpnäck. Ref 1
Race pa Skarpnäck. Ref 1

Ford 32 Roadster
Besiktning

Race på Skarpnäck. Håkan Hallin i bakgrunden. Ref 1
Race på Skarpnäck. Håkan Hallin i bakgrunden. Ref 1

Detta får bli en förnyad minnesbild.
Dagen därpå på eftermiddagen, vädret var vackert solen sken och jag kände mig fruktansvärt trött och degig. En begynnande huvudvärk malde så sakta på grund av dålig mathållning och tji tillgång till toalett. Min tur, hur jag uppmärksammades minns jag ej, kom upp och jag körde in i hallen. Därefter lyftes motorhuven och besiktningsmannen en yngre men erfaren sådan, skrek till "Har ni sett på fan", när han såg min treförgasarmotor. Lite imponerad var han nog för han var inte alls dum eller så. Det där med trimning contra bromsar hade man hört så mycket om. Sedan var det ID-numret. Nu är det så att på en B-Ford ram är det instansat på ramen under vänster framskärm. Ej möjligt att se. Jag hade dock stansat in det på brandväggen till motorn. Dumt nog sade jag det. Det var nära att det gått åt helsike. Han accepterade dock min förklaring. I övrigt gick allting bra på ram och kaross. Ljuset var dock lite dåligt liksom inställningen, men okay det var en gammal bil. Han var inte riktigt nöjd med pedaltrycket, men kunde inte komma på varför. Bilen var så gott som klar och bara en provkörning och bromsprovning på väg. Man måste kunna låsa hjulen. O, ve och fasa när vi åker ut då släpper vänster strålkastares mutter trycket och lyktan åker på sned. "Ja du förstår" säger han det måste bli ett återbesök. Jaja stönade jag, men var ändå glad att det gått så här bra. Inget allvarligt alltså. Jag åker iväg till en bensinstation med ljusinställning. Skruvar fast lyktan. Låter dom ställa in ljusbilden och tillbaka. Detta gick ju bra. Nu var det den där provkörningen. Vad händer, jo, huvudcylindern börjar blöda. Vanligt på en sådan, när man ej gjort rent och bytt packningar. Extra bromsvätska hade jag med mig, men det var svårare att fylla. Men i nödens stund klarar man vad som helst så han fick göra sitt lilla bromsprov och låste hjulen. Jag, med hjärtat i halsgropen, var rädd att hävstången till bromspedalen skulle gå av. Det gick dock vägen och min besiktningsman tycktes vara glad att bli av med mig. Sedan var det korv i korvbaren alldeles i närheten och jag åkte hem försiktigt ty man skall ej bli övermodig vid sådana här tillfällen. Sedan var det i säng och sova ut.
Livet kunde börja.

Nästa Föregående Sista


Detta hände mig fast på ett framhjul. Ref 1
Detta hände mig fast på ett framhjul. Ref 1

Ford 32 Roadster
Racet

Kvitto på B-Ford. Ref 1
Kvitto på B-Ford. Ref 1

Nu var det vår 1960. Jan och jag hade nära kontakt med Lennart Djurberg som redan hade en färdig Roadster. Likaså bröderna Lundgren Tommy och Peder, "professorn" och Peter Billing på Lidingö. Lennart skulle vi åka ifrån. Vid en tur på våren träffades vi för att göra upp i den dåvarande uppförsbacken vid norra utfarten, Uppsalavägen. Det var på kvällen. Luften var lite sval och fuktig och vi startade vid avfarten till koppartälten. Sedan var det full pelle uppför. Jag var otaktisk och tog ytterfilen. Det var enkel väg då, men ganska bred. Vi låg bredvid varandra hela tiden och ingen kom ifrån. Tyvärr kom ett möte och jag var tvungen att släppa. Lennart var överförtjust över sin seger och talar än idag om hur han kört ifrån mig. Kanske är det också så att hans vältrimmade och balanserade 59 AB hade kunnat varva ifrån mig. Vem vet. Men någon ny träffning blev det aldrig. Lennart kanske var lite osäker i alla fall.
Efter denna körning och ett antal kvällskörningar med brudar i bakluckan började det kvittra i vänstra bakre lyftaren. Naturligtvis var det så att en oljekanal var igensatt i den ej rensade motorn. Nu blev det tillfälle för renovering och trimning. Blocket, kolvar, ringar, kamaxel och lager lämnades till Nacka motor och det borrades så mycket det gick. Motorn balanserades med lättat balanshjul. Under den tid Nacka Motor arbetade slipade och polerade jag insugningskanalerna på topparna, samt bytte ventilstyrningar och slipade in ventilerna. Jag fick tillbaka blocket och monterade på kringutrustningen, sedan ned i B-Forden igen. För att göra något extra ordnade jag på kylskåpsfabriken att man stansade ut gälar i motorhuven. Mycket fräsigt. Nu skulle det vara pulver i motorn. Nog var det så.

Nästa Föregående Sista


  Bjorn Atterberg starter på kursen. Tv Jan Nellanders A-Ford Roadster, th SvenKarlsson med sin Ford racer. Ref 1
Bjorn Atterberg starter på kursen. Tv Jan Nellanders A-Ford Roadster, th Sven Karlsson med sin Ford racer. Ref 1

Ford 32 Roadster
Förarkurs

 Kursracet. Ref 1
Kursracet. Ref 1
Nu började tiden på Skarpnäck. Vi var medlemmar både i KAK/U och Stockholms Sportvagnsklubb. Dessa klubbar hyrde banan samtidigt dvs KAK först och SSK sedan. Vi körde båda. Våra bilar var de allra snabbaste för man gjorde upp om startplaceringen i ett acc-prov. Jag var alltid snabbast. Inte ens porscharna klarade
Resultat KAK/U 1962 på Skarpnäck. Ref 1
Resultat KAK/U 1962 på Skarpnäck. Ref 1
att ta oss. Först till hårnålen var alltid en Hot Rod. Sedan var det ju lite annorlunda på tävlingen, men normalt vann vi när ingen Super 90 eller Lotus Elite var med. Det var en underbar tid. Efter tävlingen körde man hem och livet lekte. Nu var det inte alltid bra. En gång kom jag in i hårnålen och bromsade, svängde och fick fälgbrott. Dvs bultarna gick igenom ekerfälgen. En vanlig händelse.
Senare insåg jag att mina nya Mintex bromsband ej var
Resultatlista när vänster framfälg gick sönder i hårnålen 1962. Ref 1
Resultatlista när vänster framfälg gick sönder i hårnålen 1962. Ref 1

inkörda ordentligt utan de hade gått varmt och brunnit, vilket gjorde att det blev häftiga ryck i framhjulen. Efter det var jag mycket noggrann att köra in bromsbanden riktigt och försiktigt. De gamla original däcken hade också gjort sitt. Det bästa som stod att få var Fulda Diadem med största dimension som gick på till befintlig Ford fälg. Tyvärr var jag tvungen att inställa mig för min militära tjänstgöring i Jönköping den 1/6 1960, men totalt var det ett lyckat år.  Lite om bilden uppe till höger. Till höger i första ledet är det Sven Flärvall från Enskede med sin Nordiska Specialstandard Ford V8 racer. Bilen var med redan på Skarpnäcksloppet 1948 då Prins Bira körde, med mycket rabalder. Förare då var Sven Karlsson från Enskede. Kanske samma person men med namn bytt.

Det är precis som om det fattas lite tid för jag var i lumpen under 12 månader i Jönköping. Jag hade ju gjort 3 månader 1958 på Revingehed. 1960 försvann i fjärran i Jönköping, liksom fram till augusti 1961 då militärtjänsten var klar. Tiden bara rann iväg. Till Jönköping åkte jag flera gånger med B-Forden då jag provade en Lincoln låda med överväxel. Jag plockade sedan tillbaka till en normal låda. Inte vet jag hur jag hade tid, för kardan var ju tvungen att kortas när jag satte i Lincolnlådan. Men skit samma man kan inte komma ihåg allt.

Nästa Föregående Sista


Lotus 15 test tour. Klicka för video 2.9 mb. Ref 1
Kort video.

Ford 32 Roadster
Körning, nya bilar

MG Midget 1962. Ref 1
MG Midget 1962. Ref 1

1961 i oktober var i alla fall ett viktigt år. Då var vi anmälda till förarkurs på Gelleråsen. Det var Svenska Racerförarkluben som anordnade den. Där fanns så märkliga personer som Jocke Bonnier, Charlie Lomander, Björn Atterberg och Bo Elmhorn. Vi körde dit med våra Hottar och avnjöt en teoridel på Karlskoga Stadshotell med tillhörande middag. Det blev ganska sent. Dagen därpå for vi ut till banan. På min bil hade balanshjulet lossnat. Den var inte körbar. Det var bultarna som gått av, äntligen, och det hängde löst. Jag fick dock åka med Björn Atterbergs Daimler SP 250. Sedan fick jag låna Jans Hot för träningskörningen. Jag blev godkänd i alla fall trots att jag inte var med på den slutliga tävlingen. Hur bilen kom hem vet jag inte men det måste ha varit en transport. Nu var jag tvungen att göra något åt balanshjulet. Detta var andra gången bultarna gått av. Något rejält måste göras. Jag borrade ett 12 mm hål mellan bulthålen i svänghjulet, märkte noggrant upp det mot vevaxeln, svarvade en centrumkörnare, förborrade, borrade med större borr och sist med en brotsch. Här pressade jag sedan in en pinne som gick i med med lite presspassning. Detta var det sista jag gjorde på bilen.
Lastbilschaffissen.
Lastbilschaffissen.
Nu hade jag racinglicens och ville ha något "riktigt" modernt som kändisarna körde tävling med. Vintern 1961-62 var det sista året jag körde med bilen. Utvecklingen på racerbanorna hade farit iväg så en Hot Rod började bli gammalt och det fanns inte längre klasser för en sådan bil. Beslutet blev att tidigt på våren såldes den till en lastbilschaufför i Stockholm. Han var en snygging och troligtvis en hårding. Han ringde efter några dagar och frågade om jag hade någon extra slutväxel kvar. Han hade knäckt den som satt i.
Nu väntade nya äventyr med en Austin Cooper, Triumph Herald, MG Midget för att hamna på en Lotus 15 som var en riktig tävlingsbil.

Fick ett samtal från nuvarande ägaren Bennet Landén i Malmötrakten. Det gladde mig mycket att bilen fortfarande lever i välmåga hos en Hot Rod entusiast även om tidens nycker har gjort att den ser något annorlunda ut. Han berättade att den stått ute en vinter och min fina vältrimmade Oldsmotor hade frusit sönder.
Men ett varningens ord till alla entusiaster av alla sorters gamla bilar. Vi ägare börjar ju bli gamla också och tror att våra barn skall ha samma intresse. Det är ingen mening att spara en gammelbil i tron att barnen skulle bli glada och fortsätta med pappas intresse. Så är det inte. Istället håller de artigt masken tills gubben har dött och säljer med glädje den bilen som säkerligen nått ett avsevärt försäljningsvärde i akt och mening att köpa konsumtionsvaror. Nä! Behåll ert älsklingsobjekt så länge kropp och förstånd tillåter. Sälj sedan och ha roligt för pengarna den sista tiden av livet och tacka detta ditt gamla intresse att den gav dig allt, även på yttersta dagen.

Lite senare ägarhistoria efter lastbilschauffören. Jag fick följande mail om sonen till nästa ägare Daniel Peterzon.

Vad vet du om 32 Roadsterns vidare öden efter att du sålt den? 
Jag misstänker nämligen att min far och hans kompis ägde den en kort tid innan den hamnade hos Bennet Landén. De bytte till sig den mot en gammal Ford Crown Victoria på Motell Vätterleden utanför Jönköping i början av 60-talet (63-64 kanske). De träffade av en slump några Stockholmare där som ville byta jämt. Farsan och hans kompis körde sen med den över sommaren innan de sålde den. De nämnde att den drog en hel del soppa.
Killen som tog över bilen efter dem bodde i Huskvarna och kallades för Ludde(?). När han dog lite senare så blev bilen ståendes och vart den tog vägen sedan vet jag inte.
Farsan har nämnt följande saker som han kommer ihåg vilket ger mig intrycket av att det kan vara samma bil.
Motorn var en Oldsmobile 'Rocket' med tre förgasare
Fälgarna  var vanliga ekerfälgar
Färg röd med svart cab
Han har också berättat att den gick som ett skott och att de på haft den uppe i dryga 200km/h på motorvägen vilket ledde till att cabben höll på att blåsa av. Detta lär ha skett när de tävlade mot en Maserati vars ägare blev ganska förvånad över resurserna i en "veteranbil".

Har lite ny info.
Farsan beskrev dem som bytte bilen som ett gäng Stockholmsgrabbar som ville byta bort den för att Polisen var lite väl intresserade.
(Har fått fram att killen som hade bilen efter farsan o hans kompis kallades Laban inte Ludde
Skulle gissa att Bennet köpte bilen från dödsboet efter "Ludde". När han dog så blev bilen stående ute länge har farsan nämnt sen försvann den och ingen har vetat vart förrän nu då.
Lastbilschaffisen som du sålde bilen till vet du om han hade kontakter med "Gamen"? Han kan nämligen varit en av killarna som var med vid bytet.
Daniel Peterzon

2014. Jag har sedan en tid fått ny information. I Jönköping fanns en grabb, Jan-Olof Andersson nu avliden, som kom över bilen kring 1964. Se den skannade artikeln om Jan-Olof. Bilen såldes senare till Bennet Landén utanför Malmö. Jag har försökt att komma i kontakt med honom men ej fått något svar. Han är idag 2014 över 70 år gammal.

Första Föregående


Ferrari front 1966. Klicka för video.1.1 mb. Ref 1
Kort video.
B-Ford 1932. Ref 1
B-Ford 1932. Ref 1
Diva Valkyr. Ref 1
Diva Valkyr. Ref 1
Lotus 15. Skarpnäck. Klicka för video.2.9 mb. Ref 1
Kort video.
TVR Grantura 1962. Ref 1
TVR Grantura 1962. Ref 1

Andra museer i denna webbsida

Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Autostadt
Bugatti
Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dahlenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hannover Latzen Flygmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Karlskrona bilsportmuseum
Koping bilmuseum
Krylbo-Norberg jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping Militarmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
Munktells museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF mfl bilar
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster museum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseu m
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt

Sveriges Järnvägsmuseum
Vasteras Flygmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-
Tillbaka