Ingång till musei butiken. Ref 1

Min museumresa till England 2003
Duxford

Text och bild Björn Bellander
Till huvudsidan
  English version

Uppdaterad
2017-01-28

©Copyright
Björn Bellander
Sid 1

Duxford official site

Länkar

Avro Vulcan

You Tube

Bilder

Duxfords flygfält är egentligen en minnesanläggning där Royal Air Force hade sin utgångspunkt för främst bombplan och jaktflyg, som följde med för att skydda bombplanen. Dessutom var det en fält, som i början av kriget under Blitzen, hade till uppgift att försöka jaga bort eller skjuta ned de anfallande tyska bombarna. Anläggningen består av flera avdelningar. Dels huvudhallen, sidohangarer och utomhus utställda plan. Dessutom en anläggning för de Amerikanska flygstridskrafterna, och bortom det en anläggning för markstridskrafternas utrustning som tanks, bilar och andra tillbehör.
-----------------------------------------------------------------------------------------------

För att se detta levande museum krävs en hel dag. Vi hade otur för dagen före vårt besök hade man haft minnesdag med mycket flygning. En Hawker Hurricane hade störtat och planet hade totalförstörts liksom piloten som omkom. Detta skedde på området på avstånd från åskådarna. Dock säger man så här, att ett plan kan inte räddas men en ny pilot kan utbildas, så den största förlusten är planet. Detta en inställning som en svensk aldrig skulle gå med på. Man skall dock veta att för England var dessa plan räddningen och de omhuldas mer än vad man gör med piloterna.

Det gick inte att få en överblicksbild av Avro Vulcan. Ref 1

Planet ovan i min första bild visar det deltavingade atombombsbärande flygplan med en besättning av fem. Det ansågs att det flög så högt, 15000 m och fort mach 0.92, att inget jaktplan kunde slå ut det, därför var det inte försett med försvar mot en flygande fiende. SAAB Draken utställd bakom en hangar på Duxford. Ref 1Planet kunde i sina senare versioner flyga 7400 km. Sverige utvecklade Draken för att kunna möta motsvarande plan från Ryssland. Här var dock hotet från det ryska flygvapnet den största orsaken. Sverige skänkte ett Drakenplan till England när typen ersattes med Viggen i Sverige. Det planet står uppställt lite i skymundan bakom en hangar. Det är klart att planet inte har så stort intresse för de besökare som kommer hit.
Vulcan har ett enda stort bombrum där atombomben eller konventionella bomber skulle husera. Som tur var blev det inte något av och Vulcan modellen lades snart undan då man insåg att eventuellt kärnvapenkrig ej skulle ske. Planet fanns från 1956 till 1981 och användes som vanlig bombare under Falklandskriget.  Detta främst för planets långa räckvidd. När de brittiska kärnvapenbärande undervattensbåtarna kom i drift hade inte längre Vulcan någon nukleär uppgift och användes istället som konventionell bombare. Rätt snart under sent 60 och 70 tal utvecklades jaktplan som kunde flyga både högre och fortare än en Vulcan och då försvann den avskräckande effekten. Det var ju lättare att utveckla ett jaktplan som kunde stoppa en jättestor bombare.


Sid 2
 

Avro Lancaster

Länkar

Lancaster 2

Lancaster Manchester

RollsRoyce Vulture

Napier Sabre

Bristol Hercules

Packar Merlin mounted i Avro Lancaster. Ref 1

Bristol Centaurus, monterades i Vickers Warvick. Ref 1


Short Stirling

Handley Page Halifax

Vickers Windsor

Vickers Warwick

Lancaster as test bed

Wellington

Tirpitz 1

Tirpitz 2





 

Lancaster bombare på museet. Ref 1
De fyra Merlin motorerna släpper loss sina 1460 hp vardera, bromsarna släpps och av planen från 617 Squadron rullar vårt plan ut som nr 16 i den långa raden av de 19 Lancs som skulle flyga mot Tyskland. Vi är lastade med specialbomb i vårt bombrum och uppgiften är att släppa den exakt 50 m ovanför Rhens vatten innan månen går upp. Höjden bestäms av 2 strålkastare sittande långt ute på vingarna eller på flygkroppen. Deras ljusstrålar skall gå ihop i en punkt då rätt höjd inträffar. Avståndet fram till fördämningsmuren skall vara exakt.  Allt går enligt ritningarna och flera av de stora runda behållarna "the Dam Buster" studsar iväg på vattenytan slår i muren och sjunker. Flera studsar över eller sjunker långt innan men en gör sin verkan och dammen spricker. Mängder med vatten rusar utför dalgången och dödar mer än 1200 verkstadsarbetare samt förstör åtskilliga rustningsindustrier.  Hittills har flera plan skjutits ned av den tyska nattjakten och innan vi är hemma har vi förlorat 8 plan med kamrater som för alltid är borta. En av våra andra räder var att oskadliggöra det Tyska slagskeppet Tirpitz som låg för ankar i en Norsk Fjord efter bergsidan. Denna gång var bombrummet ombyggt för att bära en 10 tons special bomb som skulle släppas alldeles utanför fartyget. Det var svårt att flyga så att bomben träffade Tirpitz. Denna mängd bomber gjorde att vattnet rusade undan och fartyget välte och sjönk. Om dessa två uppdrag har senare gjorts  långfilmer. En rest av Tirpitz kom fram under slutet av 50 och början av 60 talet som verktygsstål i formverktyg. Det kallades följaktligen Tirpitzstål och motsvarade SS2541. Tirpitz armering var på sina ställen 380 mm tjock. När jag började på ett formverktyg under min tid vid Gustavsbergs Fabriker var alltid frågan "Finns det Tirpitz stål till denna detalj?"
Detta var de två mest spektakulära bombningarna som gjordes 1943 och 44. Vilket gjorde plantypen berömd i England och blev det bombplan som släppte mer än 600000 ton med explosiva bomber på den Tyska industrin.
Långt innan redan 1936 hade luftfartministeriet genom en specifikation beställt framtagandet av en tung 2 motorig bombare. Man förstod redan då att krig skulle bryta ut och förberedelserna var igång. Då hade man inte så starka motorer så Rolls Royce hade byggt ihop 2 Kestrel V12 motorer i ett X om 24 cylindrar och en beräknad styrka på 1780 hp med en volym av 42 liter och kallades för Vulture. Två Kestrel block monterades ihop med gemensam vevaxel så att en del stod upprätt medan andra delen låg upp och ned. Det fanns även andra konstruktioner som Napier Sabre också en X konfiguration som användes till torpedbåtar. Dessutom gjorde Bristol en 14 cylinders radiell slidmotor med närmare 2000 hp som kallades Hercules. Svenska Flygvapnet hade förbokat en 14 cyl Bristol radiell slidmotor, Centaurus till Sveriges blivande B18. Så blev det inte då England inte kunde leverera. Med X motorn blev det ganska komplicerat och mängder med problem uppstod så att man med den tvåmotoriga bombaren Manchester aldrig höll på att bli godkänd för operativ tjänst. Man beslöt nu istället att satsa på samma plan med längre vingar och 4 Merlin motorer om 1289 hp. Detta blev en lyckad kombination och planet kom i tjänst 1942. Endast motorer ändrades under kriget till nya starkare versioner. Av denna typ byggdes nu över 7300 enheter och blev det mest kända av alla de ca 5 typer av tunga bombare som togs fram. 3249 blev nedskjutna och 24 överlevde 100 uppdrag. Idag finns endast 2 flygvärdiga plan kvar förutom ett antal museiplan. Efter kriget köpte Sverige en tidig Lancaster för att utprova Dovern motorn som var ämnad för Saab A32 Lansen planet. Se även länken Lancaster as test bed.

Note. Även Tyskarna höll på med ett liknade projekt. He 177. Detta kom så långt att man använde det i några uppdrag. Andra prototyper togs fram av Junkers, BMW, Messerschmidt och Dornier. Till He 177 hade man gjutit ihop 2 block av MB 601 till en enhet med 24 cylindrar med den nya benämningen MB 606. Detta blev också mycket komplicerat med mängder av motorproblem. Det sämsta hade man i specifikationen att denna tunga bombare skulle kunna uppträda som störtbombare. Planet blev dock först operationsdugligt när störtbombskravet tagits bort. Här gick dock tiden ut pga de allierades bombningar. Info ur Ernst Heinkels bok "Stormy Life".
Andra bombare: Wellington, Short Stirling, Handley Page Victor, Vickers Windsor. Se länkar.


Sid 3

Short Sunderland

Ur Biggles äventyr.

Länkar

Bild galleri


Sunderland mot submarine

Andra flygbåtar

Dornier DoX

Boeing 314

Howard Hughes

Martin 130

Sikorsky S42

Ryska Flygbatar med ground effect





 

Sunderland på museet. Ref 1
Biggles, alla pojkars dröm och min med, har varit med om allt. Till ett uppdrag i Guadiana i Sydamerika skickades han och Algy av Överste Raymond med Imperial Airways flygbåt Silent Short till Georgetown och naturligtvis träffar de på von Stahlhein....
Ur Biggles äventyr.Detta hände i fantasin under ett obestämt årtal. Dock påbörjades arbetet med Sunderland MK I 1937 S.25 och Imperial Airways hade redan börjat flyga tidigare med modellen S.23. För att komma till verkligheten är den Sunderland på museet i Duxford en MKV som var den sista modellen utrustad för ubåtsövervakning. Man dök ned mot den Tyska ubåten som varit oförsiktig nog att ligga på ytan beströk den med sina två främre 7 mm kulsprutor så att besättningen ej kunde skjuta tillbaka. Sedan fällde man en sjunkbomb inställd att explodera på ca 20 m och ubåtens saga var all.
Dessa stora flygbåtar kom till för man behövde plan som kunde flyga mellan världsdelarna. De skulle binda ihop imperiet och i första han transportera post. Stora flygplatser fanns ej under tidigt 30-tal och man var tvungen att landa på vatten.  En annan orsak var ren avundsjuka på de stora flygbåtar som byggdes i USA av Sikorsky, Martin och Boeing. Dessa flög till Sydamerika, Hawaii, Honolulu, Philipinerna m.fl. Ryssarna höll efter kriget på att utveckla enorma flygbåtar med sk ground effect. Här gällde att få plats för så många motorer som möjligt.
Nu kom ju WWII i vägen och alla som byggts drogs in till flygvapnet. De användes som transportplan. Sunderland modellen blev ett spaningsplan gentemot ubåtarna, men kom ibland i kontakt med den tyska jakten.
Plantypen hade ej några hjul att fälla ut utan man måste lägga under vagnar fram och bak för att dra upp det på land. Vanligtvis låg det vid kaj och måste då ha 2 man ombord för att sköta länspumpning mm. 1944 uppdaterades de kvarvarande till MK V med 4 Pratt & Whitney på 1200 hk stjärnmotorer. För de långa flygningarna fanns ordentliga bensintankar i vingarna på inte mindre än 11600 liter. Planet var inrett för att kunna sova i då ett patrulluppdrag kunde var i 13 timmar för de normalt 7 i besättningen. Planets svaghet var den begränsade tiden i luften, medan de Amerikanska kunde flyga i 30 timmar.  Planet flög i Britisk, Kanadensisk och Norsk tjänst och även transporter under Berlins avstängning. Över 700 plan byggdes av alla modeller och var i drift till 1959, sedan såldes planen och flög i alla världsdelar. Detta plan tjänstgjorde runt hela jorden innan det hamnade i Duxford som det sista sjöplanet som fortfarande är flygvärdigt.


Sid 4

Länkar

MIG-21/1

MIG-21/2

MIG-21/3

MIG-21 Fishbed

MIG-21 Fishbed/Mongol

Video

Mig 21 på museet. Ref 1
Det är 1972. Ovanför Hanoi cirklar 3 st B52 Stratofortress på över 30000 feet. Nord Vietnams Mig-17 och Mig-19 kunde inte nå upp till lämplig höjd för att bekämpa dem. Major Vu Xian Thu hade utbildats i en MIG 21, vid 921 eskadern, som levererats per båt direkt från Ryssland. Det planet styrdes mot målet från marken för att nå bästa avstånd för att skjuta iväg en värmesökande robot. Hans plan hade bara en aktionstid på max 45 min och roboten skulle sändas iväg ungefär 2 km från målet. Roboten släpptes iväg och sprängde B52:an. Besättningen dog naturligtvis. Vu måste nu snabbt försvinna och landa på sin hemmabas, annars hade han mött samma öde då den Amerikanska eskortjakten var efter honom. Med sin korta aktionstid var det enda chansen.
Mig 21 hade projekterats redan 1950 och flög för första gången 1956. Man hade räknat med att planet skulle vara supersonic, mao kunna gör mach 2. Så blev det inte då man inte fick den motor man lovats. För att lösa detta anordnades en efterbrännkammare som naturligtvis var kraftigt tidsbegränsad och sög i sig alltför mycket bränsle. Den märkliga konen i fronten kunde föras fram eller tillbaka för att ge motorn lagom med luft. Pitot röret som saknas på bilden satt i börja i undre kanten för att i senare versioner flyttas till överkant. Det började levereras 1959. Planet var typisk ryskt där man inte lägger ned onödig finess där det inte behövs och tvärtom. Dessutom var det inte försett med en mängd datorer som skulle hjälpa piloten. Istället var det pilotens skicklighet som var avgörande. Planet var utsett att vara ett försvars-attackplan. Därav den korta aktionstiden. Dessutom var detta bra för alla de länder som inte hade utvecklad styrning av plan från marken. Detta gjorde ju att många länder som VietNam, Cuba, Finland, Burma, Cambodia, Nord Korea samt ytterliggare 42 länder kunde köpa planet. Det tillverkades i ca 11500 enheter. Tillverkning skedde också i Kina, Indien och Tjekoslovakien. Från 1959 till 1985.
Mikoyan-Gurevich Mig 21 som tillverkaren hette hade fabriker bl.a. strax utanför Moskva. Den som kommer ihåg, utanför överskottsbutiken vid Arboga infarten stod länge en Mig 21 placerad. Nu 2012 har dock några konstnärer med kommunens bistånd fått sätta sin klor i planet och förstört det. Man skulle bygga en fredsskulptur. En sorglig företeelse som lika gärna kunde ha gjorts i trä. Resultatet lär aldrig stå ens tillnärmelse så länge som Mig 21-an drog kunder till affären. Varför inte istället passa på att besöka det fina Robotmuseet som finns efter gamla infarten.


Sid 5

Länkar

Gerhard Fieseler

Om Fieseler

Robert Lusser

Fritz Gosslau

Willy Fiedler

Argus motoren

Heinkel 280

Heinkel 219

V1 flying bomb 1

V1 flying bomb 2

Tyska robotar störtade i Sverige

 

Del av V1 startramp. Notera det runda hålet för tryckluften som sköt iväg roboten. Ref 1
Robert Lusser hade anställts för andra gången hos Heinkel 1938. Han kom från Bayrische Flugzeugwerke där han varit med om att ta fram urprodukten Bf 108 till Messerschmidt 109. Nu skulle Lusser leda utvecklingen av två flygplantyper. He 280 som var det första jetplanet och He 219 som var ämnat som ett 2 motorigt nattjaktplan. Dessa blev ej godkända av RLM med Edward Milch och Udet i täten. Ernest Heinkel var rasande för Lusser hade  inte följt hans instruktioner. Nu blev han omedelbart avskedad. Han hade dock tur för Gerhard Fieseler behövde 1942 en högt utbildad aeronautiker för sitt projekt Fi-103. Gerhard blev dock varnad av RLM för den egensinnige Robert men anställde honom i alla fall för utvecklingen av den blivande V1 bomben. Detta plan var en sammanslagning av av två firmors idéer. Argus utvecklade den pulsjet motor princip som Paul Schmidt hade uppfunnit i början av 1930. Fritz Gosslau arbetade då hos Argus där motorn utvecklades. Man försökte att intressera Luftwaffe för att ta fram en flygande bomb. Detta blev ej antaget förrän den stora förstörelsen som den allierade bombningen hade åstadkommit. Det var nu som Fieseler och Robert Lusser kom in i bilden. Lusser konstruerade den flygande delen vilket inte var svårt för denne högt utbildade flygkonstruktör med lång erfarenhet. Problemet var att styra den mot målet med enbart hjälp av gyrokompass och magnetisk kompass. Höjden ställdes in med ett enkelt system av flaps på stjärtdelen till dess luftrycket kände av rätt höjd. Robotens flygväg räknades ut med antalet varv hos en liten propeller som satt i nosen. Alla dessa värden ställdes in före det man sköt iväg roboten på den ramp som var noggrant inriktad på London. V1:an blev aldrig riktigt färdigutvecklad och endast ca 50% av de ivägskjutna robotarna nådde ut över Engelska kanalen, av dessa störtade många och ett antal blev på ett eller annat sätt förstörda på väg. Det tillverkades ca 30000 V1 robotar och endast ca 9200 nådde London och ca 6500 föll ned i Antwerpen.
Efter kriget flyttade Robert Lusser och Willy Fiedler 1948-49 till Amerika för att ansluta sig till von Brauns team. Det var ca 6500 tyska flygtekniker som fick detta erbjudande vilket de gärna accepterade. Fritz Gosslau arbetade som chefskonstruktör för Dürkopp och 1954 hos Heinkel Flugzeugwerke. Ca 20000 kom till Ryssland, för att utveckla robotar enligt jetprincipen. Fieseler hade efter fångeskap hos amerikanarna ett betydligt modestare liv. Han öppnade ett hotell i staden Kassel där hans fabrik hade legat och från detta arbetade han upp sig med tillverkning av maskindelar för den tyska industrin. Vid 91 år ålder 1987 dog sonsonen till Generalen August von Goeben, som träffade en änka när de tyska trupperna marscherade tillbaka efter Fransk-Tyska kriget 1871 (se länk).
Pratar du med en Engelsk person vet de ej vad V1 bomb var. Den kallades för Buzz Bomb eller Doodlebug.


Sid 6
 

Info MIl-24. Klicka för översättning. Ref 1

Data info. Ref 1


Länkar

MIL MI-24

MIL MI-24 Hind

Mil 24 på utställningen. Ref 1

De ryska tillverkarna av miltär utrustning har ingen känsla för design. Denna helikopter var dock mycket framgångsrik och är så ännu idag 2009. Den har framgångsrikt deltagit i 21 krig och inbördeskrig. Det mest kända är den ryska inmarschen i Afghanistan 1979 - 1989.
Helikoptern som togs fram av Moskva Helikopter fabrik Mil. Det står för Mikhail Leont'yevich som började att konstruera den 1966. Bakgrunden var de Amerikanska helikoptrar som transporterade trupper och uppträdde som attack helikoptrar i Viet-Nam.
I Afghanistan lärde man sig hur en sådan här helikopter skulle användas. I början av kriget var det Talibanernas önskemål att få träff på en. Dock var planet väl skyddat mot handeldvapen och kulsprutor. Helikoptern var skyddad för 12.7 mm kulor liksom även rotorn och runt cockpit var den kraftigt titanium-armerad och klarade 37 mm kanon kulor. Med allt detta vägde den 7 ton. De två turbo prop motorerna kunde ge den en hastighet till strax över 300 km/tim.
I början förde den fram utrustade soldater, men man kom så småningom fram till att för dessa tog man istället i MIL-8 och använde MIL-24 som attack och skydd. Detta hade Talibanerna-Mujaheddin svårt att bekämpa.
Helikoptern hade en "vinge" på vilken flera olika skjutvapen inklusive raket anordningar var monterad. Detta gjort att den var en mycket svår att bekämpa.
Helikoptern kom i tjänst 1969 och såldes till många länder med interna problem. Ca 2000 enheter har tillverkats i olika versioner.


Sid 7
 


Länkar

Napier Sabre

Bristol Hercules

Rolls Merlin 61

FIAT A-14

leRhone 80 hp

Isotta Fraschini

Liberty V12

Liberty bilder

Merlin 61. Ref 1
Rolls-Royce Merlin. Den berömda flygmotorn användes i stor utsträckning under WWII i olika utföranden. Dessa inkluderade Spitfire, Lancaster, Mustang och Mosquito nattjakt. Merlin motorn var också monterad i Brookland byggda plan inkluderande Hawker Hurricane och Vickers Wellington III bombplan. Merlin 61 kom i drift hos RAF i juli 1942 och fanns då i Spitfire IX men användes också i Vickers F.7/41 (typ 432) experiment plan för aktion på hög höjd. Den utställda motorns historia är okänd. Data: 27 liter V12 dubbla överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder och dubbla kompressorer. Motorn gav 1565 hk vid havs nivå och 1200 hp på 30000 ft. Motorn utlånad av RAF museum Hendon.
Liberty motorn till Engelska DH-4. Ref 1
Liberty V12.
Världens första massproducerade flygmotor. Detta visade den snabbt växande amerikanska industrins växtkraft. För att bygga upp produktionen av militärflygplan under första världskriget köpte man licenser på europeiska flygplan. Den Engelska DH-4 var dagbombare var en som valdes. Den utrustades med en vätskekyld motor som hastigt togs fram av motorindustrin. Baskonstruktionen var gjord av ingenjörer vid Packard Motors, men motorn tillverkades också av fem andra tillverkare. Lincoln (var före detta årtionde ett eget märke), Ford, Nordyke, Marmon och General Motors. Huvudsakliga modellen var en 12 cylinder motor på 440 hk. Även 6 och 8 cylinders motorer fanns också. 15600 motorer byggdes fram till krigsslutet. DH-4 var det enda amerikanska plan som fanns på västfronten.
80 hk leRhone motorn på museet. Ref 1
80 hp Le Rhone Flygmotor
En av de mest populära i Frankrike konstruerade flygmotorerna från den tidiga delen av WWI. Den första rotationsmotorn från Sociétié des Moteur le Rhone kom 1910 fastän fabriken togs över av en annan fransk tillverkare, Gnome 1914. Båda ägarna fortsatte att utveckla sina motorer parallellt. Framgången för rotations-konstruktionen, i vilket cylindrarna var fast i propellern, roterande kring en fast vevaxel, var att man fick ut bra kraft till ett minimum av vikt och utomordentlig kylning. Konstruktionen överlevde dock inte länge efter WWI på grund av rotationsmotorn frambringande av balansproblem på grund av motorns rotation. Le Rohne motorer byggdes också i Sverige av Thulinverken i Landskrona samt även i Ryssland, England och USA. 80 hk motorn som normalt gav 90 hk monterades i många av de plan som tillverkades i dessa länder. Det var en 9 cylinders luftkyld motor med 4" borrning och 5,5" slag. 93 hp vid 1200 rpm och en vikt av 109 kg.
Bristol Sea Fury motorn, Centaurus. Ref 1
Bristol Centaurus var en 18 cylinders slidmotor i stjärnkonfiguration. Den togs fram under stora svårigheter men gav över 2400 hk i slutlig version. Som alltid kom det under tiden olika versioner och hästkrafter. Produktionen var komplicerad och därför användes Griffon motorn istället som var grundad på Merlin. 1944 när denna slidmotor var i produktion monterades den i Hawker Tempest för att kunna jaga bl.a. V1- raketer. Tempest fick också en Napier Sabre stjärnmotor med 6x4=24 cylindrar i H. Den gav upp till 5500 hk. På Sinsheim museet finns en rysk 42 cylinders diesel om 6x7 cylindrar. Det var den största som kom fram under WWII. Sverige hade i början av kriget beställt Bristols 14 cylinders modellen, men Bristol kunde inte leverera. Därför fick den svenska B18 en svensk tillverkad kopia av amerikanska Twin Wasp som endast gav 1065 hk. Företaget som skapades av det bygget heter idag Volvo Aero.
FIAT A-14 V12. Ref 1
Fiat A-14 var den största och starkaste motorn som producerades i 500 exemplar under WWI. Den gav 725 hk. Motorn var vätskekyld 12 cylindrar i V form. 57.6 liters cyl volym och vägde 800 kg. Motorn kom fram först 1917.
Isotta Fraschini. Ref 1
Denna motor har 6 cylindrar monterade i par. Den hade överliggande kam och ventiler. Tillverkades också av Alfa Romeo.
Den italienska firman Isotta-Fraschini tillverkade motorer för både marin och flygplans enheter. Isotta-Fraschini V-6 flygmotor var monterade i de flesta Italienska flygplanen under WWI.

Sid 8
 

Länkar

Blitzen story

 

Churchills orginal till talet i underhuset. Ref 1

Churchills original till sitt tal i underhuset efter det att bombningen "The Blitz" av London hade stoppats 10 maj 1941. Här talet, som inte känns lika stort på Svenska.
(Inte lätt att översätta rätt)

Gratulationer, till vår ö, vårt imperium liksom till hela världen, utom till de skyldigas kroppar, går ut till de engelska flygare som oförskräckt mot dåliga odds i deras ständiga kamp mot dödlig fara vänder världens krig genom deras mod och självuppoffring.
Aldrig, bland alla mänsklighetens konflikter, är så många, skyldiga att tacka så få.
Alla hjärtan går till de stridspiloter vars brillianta agerande vi såg med våra egna ögon, dag efter dag och vi får aldrig glömma att hela tiden natt efter natt, månad efter månad våra bombenheter flög långt in i Tyskland,
för att finna sina mål och med en skicklighet och precision navigera till sina mål för attackerna, ofta under kraftig moteld och stora förluster,
och med noggrant övervägd försiktig och precision spränga hela Nazist väldets struktur för krigs tillverkning.


Sid 9
 

Merlin motorn som installerades i Spitfire. Ref 1


Länkar

Airshow Spitfire Focke-Wulf

Supermarine Spitfire

Link from Airlines net

 

 

Spifire. Ref 1
Nu har vi kommit till 1945 efter krigsslutet. Sverige var på gång med J29 och en version av denna som spaningsplan. Dock var hela programmet J29 försenat och spaningsversionen skulle komma först efter jaktversionen, 1955. Utvecklingsprogram är alltid försenade. Tills dess behövdes en ersättare. Möjligheten att köpa lätt begagnade spaningsplan som Spitfire till ett mycket lågt pris fanns. Sverige köpte 50 st. Dessa utrustades med den senaste motorn Griffon som gav hela 2050 hk, kunde nå en höjd av ca 14000 m och en hastighet av 735 km/tim. Planet var obeväpnat, utrustad med 3 kameror. Alla kameror hade förinställda exponeringsvärden.  Med detta plan låg Sverige långt före våra omgivande stater. T.o.m. Ryssland hade ännu ej flygplan som kunde förhindra svensk spionfotografering av de Baltiska staterna och Kolahalvön. Detta gjorde man friskt ända tills Ryssarna hade utvecklat plan och robotar. Som tur var slutade man i tid, men flög som alla vet utanför gränserna med DC3 och Catalinaplan mot vilka ryssarna gav igen.
Planets beteckning var PRXIX och försedd med 5-bladig propeller. Endast tidiga modeller av Spitfire hade propeller av trä.


BAC 167 Strikemaster. Ref 1

Min museiresa till England 2003
Duxford Samlade bilder

Text och bild Björn Bellander 47 bilder
Till huvudsidan
  English version

Uppdaterad
2017-01-28

©Copyright
Björn Bellander


Vulcan har ett enda stort bombrum där atombomben eller konventionella bomber skulle husera. Som tur var blev det inte något av och Vulcan modellen lades snart undan då man insåg att eventuellt kärnvapenkrig ej skulle komma. Planet fanns från 1956 till 1981 och användes som vanlig bombare under Falklandskriget. Detta främst för planets långa räckvidd. När de brittiska kärnvapenbärande undervattensbåtarna kom i drift hade inte längre Vulcan någon nukleär uppgift och användes istället som konventionell bombare.

Entrén till museishopen.
Nästa bild.
Redan 1936 hade luftfartsministeriet genom en specifikation beställt framtagandet av en tung 2 motorig bombare. Man förstod redan då att krig skulle bryta ut och förberedelserna var igång.

 Då hade man inte så starka motorer så Rolls Royce hade byggt ihop Kestrel V12 motorer i ett X till 24 cylindrar och en beräknad styrka på 1780 hp med en volym av 42 liter och kallades för Vulture. Två Kestrel block monterades ihop med gemensam vevaxel så att en del stod upprätt med den andra delen låg upp och ned. Det fanns även andra konstruktioner som Napier Sabre också en X konfiguration som användes till torpedbåtar. Dessutom gjorde Bristol en 18 cylinders radiell slidmotor med närmare 2000 hp som kallades Hercules.

Ovanför Hanoi cirklar 3 st B52 Stratofortress på över 30000 feet. Nord Vietnams Mig-17 och Mig-19 kunde inte nå upp till lämplig höjd för att bekämpa dem. Major Vu Xian Thu hade utbildats i en MIG 21, vid 921 eskadern, som levererats per båtdirekt från Ryssland. Det planet styrdes mot målet från marken för att nå bästa avstånd för att skjuta iväg en värmesökande robot. Hans plan hade bara en aktionstid på max 45 min och roboten skulle sändas iväg ungefär 2 km från målet.
forts. nästa bild.

Mosquito nattjakt.

forts.
Roboten släpptes iväg och sprängde B52:an. Besättningen dog naturligtvis. Vu måste nu snabbt försvinna och landa på sin hemmabas, annars hade han mött samma öde när den Amerikanska eskortjakten hade tagit honom. Med sin korta aktionstid var det enda chansen.

Buccaneer S2. Lågflygande attackplan i Royal Navy och Royal Air Force 1962 - 1998. Konstruerad efter Royal Navys behov av ett raketbärande attack plan och kärnvapenbärande mot Sovjetiska marina mål från låg höjd för att kunna undvika upptäckt av radar. Det var världen första plan byggt för låg anfall och när nya mer kraftfulla motorer infördes i version S2 blev planet det mest kapabla i världen.

De ryska tillverkarna av miltärutrustning har ingen känsla för design. Denna helikopter var dock mycket framgångsrik och är så ännu idag 2009. Den har framgångsrikt deltagit i 21 krig och inbördeskrig. Det mest kända är den ryska inmarschen i Afghanistan 1979 - 1989. Helikoptern som togs fram av Moskva Helikopter fabrik Mil. Det står för Mikhail Leont'yevich som började att konstruera den 1966. Bakgrunden var de Amerikanska helikoptrar som transporterade trupper och uppträdde som attack helikoptrar i Viet-Nam.

Dessa stora flygbåtar kom till för man behövde plan som kunde flyga mellan världsdelarna. De skulle binda ihop imperiet och i första han befodra post. Stora flygplatser fanns ej under tidigt 30-tal och man var tvungen att landa på vatten. En annan orsak var ren avundsjuka på de stora flygbåtar som byggdes i USA av Sikorsky, Martin och Boeing. Dessa flög till Sydamerika, Hawaii, Honolulu, Philipinerna m.fl. Ryssarna höll efter kriget på att utveckla enorma flygbåtar med sk ground effect. Här gällde att få plats för så många motorer som möjligt. Nu kom ju WWII i vägen och alla som byggts drogs in till flygvapnet. De användes som transportplan. Sunderland modellen blev ett spaningsplan gentemot ubåtarna, men kom ibland i kontakt med den tyska jakten.

80 hk Le Rhone Flygmotor. En av de mest populär fransk- konstruerade flygmotorerna från den tidiga delen av WWI. Den första rotationsmotorn från Sociétié des Moteur le Rohne kom 1910 och fastän fabriken togs över av en annan fransk tillverkare, Gnome 1914. Båda fortsatte att utveckla sina motorer parallellt. Framgången för rotationskonstruktionen, i vilket cylindrarna som var fast i propellern, roterade kring en fast vevaxel var att man fick ut bra kraft till ett minimum av vikt och utomordentlig kylning. Konstruktionen överlevde dock inte länge efter WWI på grund av rotationsmotorn frambringande av balansproblem på grund av motorns rotation. Le Rohne motorer byggdes också i Sverige (kopior), Ryssland, England och USA. 80 hk motorn som normalt gav 90 hk monterades i många av de plan som tillverkades i dessa länder. Det var en 9 cylinders luftkyld motor med 4" borrning och 5,5" slag. 93 hp vid 1200 rpm och en vikt av 109 kg. Som mest fick man ut 130 hk ur denna typ.

Storch Fi-156 är en annan del av Gerhard Fieselers liv. Se SK-10. Den tredje delen är hans liv efter WWII. Vi är nu kring 1935-36. Tyskland är i snabb militär utveckling och RLM (Reichluftministerium) har utlyst en konstruktionstävling om ett bra STOL plan. Tillsammans med sina konstruktörer, Mewes och Bachem tar Fieselers Flugzeugbau fram ett plan som skulle slå konkurrenterna med häpnad. Planet skulle byggas enligt vedertagen standard, men med det absolut senaste inom avionik. Vingarna skulle vara fällbara. På det sättet kunde planet lätt transporteras på lastbil eller kärra. Konstruktionen fick en luftkyld V8 motor från Argus som levererade ca 240 hk. Planet kunde landa på mindre än 18 m och starta på 45 m beroende på vindstyrkan och last. Med alla klaffar ute flög det med min 50 km/tim. Max hastigheten var 180.

Fiat A-14 var den största och starkaste motorn som producerades i 500 exemplar under WWI. Den gav 725 hk. Motorn var vätskekyld 12 cylindrar i V form. Motorn kom fram först 1917.
Nedan Isotta Frascini.

Isotta-Fraschini Flygmotor. Denna motortyp var monterad i de flesta Italienska flygplanen under WWI. Den italienska firman Isotta-Fraschini tillverkade motorer för både marina och flygande enheter. Denna motor har 6 cylindrar monterade i block. Den hade överliggande kam och ventiler.
text till nästa bild.
Tillverkades först 1936. 3 st BMW132 med 725 hk och max hast. 264 km/h. Produktion 5500 ex. Den första versionen 1931 hade endast 1 motor och piloterna var tvungna att krypa in genom kabinfönstret framifrån. En liten "Brooklanruta" satt framför för att hindra oljan att träffa piloterna.

Du kan se ett sådant exemplar på Luftfarhtsmuseum i Hannover alldeles bakom stora utställningshallarna.
Detta museum satsade också på att föra hem 4 st som sjunkit i den Norska fjorden utanför Narvik. En intressant video finns om detta. Efter kriget tillverkades flera hundra nya i Spanien där Tyskland under Spanska inbördeskriget hade utprovat planet genom krigsmaterielhjälpen till Franco. Planet användes också av de Tyska fallskärmjägarna när Kreta intogs. Max Schemling som ett kort tag var världsmästare i boxning hoppade som soldat ur en Ju-52 och överlevde kriget.

Kameran riktad mot cockpit i Concord

Passgerarutrymmet i Concorde. Detta var ett testplan så utrymmet är anpassat till alla testingenjörer.

Motorutloppen på höger sida till Concorde.

Ett mindre tvåmotorigt passagerarflygplan. Vet ej beteckning

Plan under uppbyggnad. Troligen Hawker Hurricane.

Hawker Hurricane. Detta var arbetshästen under luftkriget mot Luftwaffe. Planet hade bättre lågflygningsegenskaper än Spitfire och fick därför endast flyga över Engelsk territorium. Det utrustades under V1 perioden med en kraftigare Bristol motor och kallades för Tempest. Med den kunde man manövrera sig i säkert läge för att skjuta ned roboten V1. Detta var annars livsfarligt för en Spitfire pilot om roboten exploderade

Närbild av motorinstallationen på Hurricane.

Troligen ett av de hangarfartygsbaserade Gloser Gladiator plan som var utrustade med torpeder. Dessa var under kriget helt gammalmodiga men hade inga fiender ute på havet. Plantypen var med och sänkte slagskeppet Bismarck

Bristol Centaurus var en 18 cylinders slidmotor i stjärnkonfiguration. Den togs fram under stora svårigheter men gav över 2400 hk. Som alltid kom det under tiden olika nivåer och hästkrafter. Produktionen var komplicerad och därför användes Griffon motorn istället som var grundad på Merlin. 1944 när denna motor var i produktion monterades den i Hawker Tempest för att kunna jaga V1- raketer. Tempest fick också en Napier Sabre stjärnmotor med 6x4=24 cylindrar i H. Den gav upp till 5500 hk. På Sinsheim museet finns en rysk 42 cylinders diesel om 6x7 cylindrar. Det var den starkaste som kom fram under WWII. Sverige hade i början av kriget beställt Bristols 14 cylinders modell, men Bristol kunde inte leverera. Därför fick den svenska B18 en svensk tillverkad kopia av amerikanska Twin Wasp som endast gav 1065 hk. Företaget som kom fram av det bygget heter idag Volvo Aero.

Här är vi i den Amerikanska hallen med den lätta 2 motoriga natt-jakt-bombaren B25 Mitchell. Detta var den bombare som attackerade Tokyo första gången från ett hangarfartyget Hornet. Sedermera Generalen Dolittle blev berömd för ledningen av denna attack. Planen hade endast bensin för att forstätta till Kina och landa där. Många i besättningarna omkom en del undgick fångenskap och kunde ta sig tillbaka. Attacken hade endast en psykologisk effekt. Se internet på B25 Hornet.

En detaljbild från en Tornado hangarfartygsbaserat atombombsbärande attackplan. Det är mycket intressat hur man löst knäleden för att fälla upp vingen.

North American P51 Mustang har en fantastisk historia. Englands svåra situation under "Blitzens" dagar tvingade fram en beställning hos en Amerikansk flygplansfabrik att tillverka ett modernt jaktplan. Det var under 1940 som man frågade några tillverkare att leverera jaktplan. Man hade flera förfrågningar, men de flesta var fullt upptagna med leveranser till Amerikanska flygvapnet. Dock var North American intresserade, men ville ej följa den Engelska specifikationen. Man erbjöd ett eget konstruerat plan som man påbörjat redan tidigare. En första prototyp skulle tas fram på 120 dagar. Planet rullade ut efter 102 och alla var överlyckliga. Ingen tänkte dock på att det saknade motor och beväpning. En ny typ av vinge hade tagits fram vilken tillät sk. laminär strömning. Denna lösning gav planet en möjlighet till snävare svängar, vilket var viktigt för att komma i läge gentemot motståndaren.

Det Amerikanska hangarfartygbaserade Chance Vought F4U Corsair planet. Det var utrustad med den då starkaste stjärnmotorn som utvecklade strax över 2000 hk, medan andra jaktplan låg på ca 1500 hk. Vingarnas knäckning var gjort för att ge styrka när planet landade. Detta gav ju gratis att det var lämpligt som störtbombare. De japanska piloterna hade mycket stor respekt för denna typ. Normalt försedd med fyrbladig propeller.

MB 109F producerades under tiden 1935-1945 i över 35000 ex. Försedd med Mercedes DB605 12 cyl V-motor som var placerad med ventilerna nedåt. Se avgasrören. Effekt mässigt nådde man 2000 hk. Se även min text från Mercedes museet. Me 109 producerades i Regensburg och i Ungern. Spitfire hade sina vapen i vingarna. En modell av Bf-109 var försedd med maskingevär som sköt genom propellerns centrum. Detta kunde man genom att propellern drevs över en växel och ej direkt på vevaxeln. Arrangemanget var dock ej lyckat. Planet flög på alla fronter och hade endast Focke-Wulf 190 som sin överman. När P51-Mustang kom på den allierade sidan kunde endast FW-190 ge den en match. Sista månaderna 1945 producerade man 2969 plan. Vid det laget har man dock utvecklat Me-262, men då var kriget nästan över. En webbsida om Me-109:s utveckling. Bf-109 tillverkades i flera länder bl. a Tjeckoslovakien och Spanien även efter kriget. Tack var filmen Slaget om England finns ett flertal maskiner kvar.

Gloster Meteor var Englands första jet utrustade jaktplan. Det var senare än Tyskarnas MB 262 och kom ej i drift under kriget. Dock tvingades några av testplanen att sättas in mot V1 raketerna då dessa var mycket svåra att bekämpa med andra plan. Se Hurricane Tempest.

Efter kriget låg Amerika efter i utvecklingen av jetplan. Man hade för detta tagit över ca 6000 tyska ingenjörer för att konstruera jetjakt. Ett sådant var Lookhead Shooting Star 80. Detta började byggas redan 1943 men gick på sparlåga till efterkriget. Sedan kom Koreakriget och det blev fart. USA hade dock ej tillverkningskapacitet. Ernest Heinkel var den första som i Tyskland fick tillstånd att åt USA licenstillverka flygplan.

En kulspruta som monterades i jakt/attackplan.

Flygvapnet i Sverige insåg på grundval av de stora problem man hade med J21 att försöka köpa plan från England. Visserligen köptes ett antal Mosquito för att ha som nattjakt samt 50 Spitfire för spaning och ett antal P51 Mustang. Genom goda kontakter med England fick Sverige som första land köpa Vampire. 70 st av serien J28A levererades från 1946 till 1956 med Goblin motor. Senare köptes även modell J28B, med den betydligt starkare Ghost-motorn i 310 exemplar. Man fick även in en 2 sitsig version som övningsplan. Planet ansågs vara ett "snällt" flygplan och var allmänt omtyckt. J28 var den andra generationens reaplan, vilket betydde att man lyckats få upp effekten på motorn utan att som man senare gjorde montera en efterbrännkammare

Robert Lusser hade anställts för andra gången hos Heinkel 1938. Han kom från Bayrische Flugzeugwerke där han varit med om att ta fram urprodukten Bf 108 till Messerschmidt 109. Nu skulle Lusser leda utvecklingen av två flygplantyper. He 280 som var det första jetplanet och He 219 som var ämnat som ett 2 motorigt nattjaktplan. Dessa blev ej godkända av RLM med Edward Milch och Udet i täten. Ernest Heinkel var rasande för Lusser hade inte följt hans instruktioner. Nu blev han omedelbart avskedad. Han hade dock tur för Gerhard Fieseler behövde 1942 en högt utbildad aeronautiker för sitt projekt Fi-103. en flygande bomb.
forts. nästa bild

En tidig Hawker Hurricane. Det kan man se för den har endast en 2 bladig propeller.

forts.
Gerhard blev dock varnad av RLM för den egensinnige Robert men anställde honom i alla fall för utvecklingen av den blivande V1 bomben. Detta plan var en sammanslagning av av två firmors idéer. Argus utvecklade den pulsjet motor princip som Paul Schmidt hade uppfunnit i början av 1930. Fritz Gosslau arbetade då hos Argus där motorn utvecklades. Man försökte att intressera Luftwaffe för

Drakens historia börjar med den svenska insikten att man var tvungen att ha ett flygplan som kunde bekämpa de höghöjdsbombplan som var under utveckling i Sovjet. Draken skulle kunna flyga på 13000 m höjd med överljudsfart, landa på krigsflygfält och vägar. Kort start och landningssträcka. Ca 800 och 600 m. Dess designer var Erik Bratt på Saab.Man började redan 1949 att projektera detta plan. Detta var före J29. J35 flög för första gången oktober 1955 och kom till flottiljerna 1960. Utvecklingsmodellerna nådde bokstav F och produktionen upphörde 1974.

 


Buccaneer S2
Lågflygande attackplan i Royal Navy och Royal Air Force 1962 - 1998. Konstruerad efter Royal Navys behov av ett raketbärande attack plan och kärnvapenbärande mot Sovjetiska marina mål från låg höjd för att kunna undvika upptäckt av radar. Det var världen första plan byggt för låg anfall och när nya mer kraftfulla motorer infördes i version S2 blev planet det mest kapabla i världen. Buccaneers var i drift hos Royal Navy till 1978, när de sista av de stora hangarfartygen fasades ut. Ersatte också den tyska Tornadon. Man hade 2 skvadroner kvar i tjänst för patrullering i Lossiemouth.
Den mycket kraftigt konstruerade flygkroppen behövdes för att få stabilitet vid hög hastighet och låg höjd har gjort att planet blev kvar i drift hela 30 år. 1991 var Lossiemouth skvadronerna inbegripna i Gulf War och arbetade som riktningsgivare för laser styrde bomber som släpptes av Tornado planen

Ett tvåvingat plan från mellankrigsperioden under uppbyggnad. Vet ej beteckning

Vingen till planet på föregående bild.

Amerikanskt F15, som utvecklades för att klara av det ryska MIG 21.

En översiktsbild från Amerikanska paviljongen. Här ser man vingen på en B-52. Ett jaktplan med fällbara vingar och det mark attack plan som användes under Gulf kriget.

Världens första massproducerade flygmotor. Detta visade den snabbt växande amerikanska industrins växtkraft. För att bygga upp. För att bygga upp produktionen av militärflygplan under första världskriget köpte man licenser på europeiska flygplan. Den Engelska DH-4 var dagbombare var en som valdes. Den utrustades med en vätskekyld motor som hastigt togs fram av motorindustrin. Baskonstruktionen var gjord av ingenjörer vid Packard Motors, men motorn tillverkades också av fem andra tillverkare. Lincoln (var före vid detta årtionde ett eget märke), Ford, Nordyke, Marmon och General Motors. Huvudsakliga modellen var en 12 cylinder motor på 440 hk. Även 6 och 8 cylinders motorer fanns också. 15600 motorer byggdes fram till krigsslutet. DH-4 var det enda amerikanska plan som fanns på västfronten.

Vingen på B-52 med de dubbelmonterade jettmotorerna. Idag 2009 finns det så starka jetmotorer att 2 st hade räckt till detta plan istället för de 10 som man hade

Mark attack planet man hade under Gulf kriget.

Rolls-Royce Merlin. Modellhistoria: Den berömda flygmotorn Rolls-Royce Merlin användes i stor utsträckning under WWII i olika utföranden. Dessa inkluderade Spitfire, Lancaster och Mosquito nattjakt. Merlin motorn var också monterad i en del Brookland byggda plan inkluderande Hawker Hurricane och Vickers Wellington III bombplan. Merlin 61 kom i drift hos RAF i juli 1942 och fanns då i Spitfire IX men användes också i Vickers F.7/41 (typ 432) experiment plan för aktion på hög höjd. Den utställda motorns historia är okänd. Data: 27 liter V12 dubbla överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder och dubbla kompressorer. Motorn gav 1565 hk vid havs nivå och 1200 hp på 30000 ft. Motorn utlånad av RAF museum Hendon.

Amerikanska jaktplanet som fanns innan P51 Mustang kom. Det hade samma motor som Chance Vought. Planet var stort tungt och ej så lång räckvidd att det räckte för att följa bombplanen in över Tyskland. Beteckning Republic P47 Thunderbolt. Obs den 4-bladiga propellern som behövs till den starka motorn. Normalt betyder det en motorsyrka på över 2000 hk.

En bit från Berlinmuren.

Andra museer i denna webbsida

Museumlista
Adalen Bil MC museum
Arnold i Ramvik
Arsenalen pansarmuseum
Arvika bil mc museum
Assa museet Atvidaberg
AUDI Ingolstadt
Autoseum
Autostadt

Bugatti
Brooklands England
Beaulieu England
BMW
Bjorkenas mopedmuseum
Brosarp Museistation
Bynanders Bil & MC
Chaparral bilmuseum
Duxford England
Dalenmuseet Stenstorp
Enoch Thulin Landskrona
Eds Motorcykel museum
Falkopings MC museum
Flygvapenmuseum
Garagefynd Halsingl
Grafors Samlingar
Grangesberg Nostalgi
Grangesberg Lokmuseum
Hannover Latzen Flygmuseum
Hassleholm fordonsmuseum
Hyttor o Jarnbruk
Haynes England
Hedemora MCmuseum
Holmgrens VW samling
Huskvarna Industrim
Hjorted Mopedmuseum
Harnosands Bilmuseum
Ivar Bil & MC museum
Koping bilmuseum
Karlskrona Bilsportmuseum
Krylbo-Norbergs jvg
Ladfynd Halsingland
Ladenburg
Malmkoping fordonsmuseum
Mina Fordon
MotorTechnica
MC-Collection Sto
Malmo Tekniska
Mercedes Benz
Motala museum
National MC Museum Australia
Porsche
Regnsjo, SAF bilar m.fl
Robothistoriska
Rydaholms bilmuseum
RossoBianco
Scania Industrimuseum
Skokloster bilmuseum
SSK-serien
SSK-ladbil
Surahammar MC
Soderhamn flygmuseum
Sinsheim
Svedino bil museum
Sparreholm museum
Sagen Teknikmuseum
Storvik Prylmuseum
Svenska Ubatar
Torsong MC museum
Tekniska Stockholm
Torsby Fordonsmuseum
Teknik Farfars tid Helsing
Ullared bilmuseum
Utombordsmuseum Varb.
Volkswagen
Volvo Industrimuseum
Veteran rallyn
Veteranmarknader
Ziegenhagen

Andra sidor
Lumpen
Resor
Min släkt
Till Salu


Sveriges Järnvägsmuseum
Eskilstuna
VasterasFlygmuseum
Hagfors Industrimuseum
Karlskrona Marina

Länkar till andra intressanta flygsidor
Brooklands museum England Sveriges Flygmuseum
Sammanstallning från Sinsheim flyg del   Robot museum Sverige  Soderhamns Flygmuseum

Thulinrummet Landskrona Svedino Flygmuseum  Hassleholm fordonsmuseum  Malmkoping fordonsmuseum  Hannover Latzen Flygmuseum  Skokloster museum motorer  Svenska Ubatar

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:
Referens 1: © Björn Bellander 
bjorn.bellander(at)telia.com

 
Bäst i Internet Explorer 6.0 eller senare.
Bäst i upplösning min 1024x768. Min färger 256.
För video är Windows Media Player och Nero player provade.

© Copyright Björn Bellander 2006-2013